Den franske 1700-talsfilosofen Jean-Jacques Rousseau såg naturen och samhället som två fenomen i ständig konflikt. Naturen representerade det goda - harmoni, hälsa och frihet - medan samhället stod för krig, sjukdomar och förtryck. ”Ett kallt samhälle” skulle man kunna kalla det, i kontrast till det pittoreska naturtillstånd Rousseau föreställde sig: lite som en Disneyvärld där nästan alla är vänner och allt slutar lyckligt.
Man skulle kunna tro att den filosofin avskrevs för längesedan, men i Miljöpartiet lever och frodas den.
I helgen höll partiet sin kongress, där det ena exotiska förslaget övertrumfade det andra. Mest fascinerande är den tillväxtfientlighet som lyser fram genom (de sorgligt stora) sprickorna i partiets politik. Valmanifestet 2014 inkluderade bland annat punkten att det tillväxtbaserade ekonomiska systemet ska avskaffas. På kongressen föreslog en motion att detta ska uppnås genom införandet av ”suveräna pengar”, fria från skuld och ränta, som staten har monopol på att skapa.
En annan motion ville förstatliga bostadslånen för att finansiera arbetsbefriande. En tredje handlade om att ett nytt ekonomiskt system med basinkomst ska införas, ”helst utan krig och revolution”.
Det gröna regeringspartiet menar kanske väl, men dess utgångspunkter är världsfrånvända. Tillväxt är inte Fridolins favoritkolbit som fick turnera Sverige runt i fjolårets valrörelse. Den är inte något icke nödvändigt ont som förstör människans relation till naturen.
Tillväxt innebär att det sammanlagda värdet på allt som produceras i landet ökar. Torra ord, men i praktiken innebär de att vi människor varje år får mer att leva på - mer att äta, mer att klä oss i, bättre kommunikationer, bättre bostäder. Det är med andra ord tack vare tillväxten vi inte längre lever på svältgränsen, arbetar samtliga dygnets vakna timmar och fryser ihjäl på vintern.
Det är lätt att glömma, men så såg tillvaron ut innan industrialismen gav tillväxten en kickstart. Livet var för de flesta människor en ständig, hård, smutsig kamp för överlevnad. En kamp vars främsta förlorare var de svaga, handikappade och gamla. Det samhälle vi är vana vid, där praktiskt taget alla kan äta sig mätta på hälsosam mat, resa och uppleva andra kulturer, ha tak över huvudet, kunna gå i pension - det har vi tack vare ekonomisk tillväxt.
Miljöpartiet verkar däremot ibland tro att världen före industrialiseringen var en idyll. Precis som hos Rousseau får naturen stå för allt gott och samhället för allt ont. Men även om samhället inte är perfekt och även om miljön är viktig och måste bevaras, är förhållandet dem emellan inte en kamp mellan ont och gott.
Temat för Miljöpartiets kongress var ”så bygger vi Sverige”. Det trots att hela det moderna Sverige är byggt på den tillväxt som Miljöpartiet gick till val på att avskaffa. Seriös politik måste kunna gynna både miljön och samhället. Det är så, och på inget annat sätt, som vi bygger Sverige.