”Finns, undrar vi, någon trygg vrå i denna grymma värld?”, stod det att läsa i Norrköpings Tidningar onsdagen den 12 september 2001. Då försökte människor i hela världen greppa vad som hänt dagen innan, den 11 september. Det är ett datum nästan alla har ett tydligt minne av - bilderna av World Trade Centers brinnande tvillingtorn i New York sändes ut över planeten. Terrorismen hade slagit till.
Om frågan som ställdes då, återupprepas nu: Finns det någon trygg vrå i denna grymma värld? Är svaret att Sverige är en förhållandevis säker avkrok men att terrorn som attackerade New York och Washington för nästan 15 år sedan även kan slå till här.
Norrköping har pekats ut som en möjlig måltavla för slumrande terrorceller (Sveriges Radio 17/6). Nyligen har NT rapporterat om att staden är en av alla platser som finns på IS-kartan där tränade terrorister kan finnas redo för att ta emot uppdrag om att attackera europeiska mål.
Tidigare i år dog också en 26-årig man folkbokförd i Norrköping som stred för terrororganisationen IS i Irak.
Terror, våld och hat kommer från olika håll. Islamisthotet är störst och har den senaste tiden skördat hundratals liv. En marknad i Bagdad attackerades för cirka en vecka sedan och dödstalet uppgick till 250 personer. Innan dess hade en attack genomförts mot en nattklubb i amerikanska Orlando. Listan går att göra lång och smärtsam. Och motiven till ett dåd kan även vara andra än religiösa.
Under torsdagskvällen i centrala Dallas, USA, öppnade en prickskytt eld mot poliser som skyddade en demonstration mot polisvåld riktat mot svarta personer i landet. Fem poliser dödades och sex skottskadades därför att de bar polisuniform och var vita. När terrorattacken mot regeringskvarteren i Oslo och Utøya skedde var motiven i stället politiska.
Oavsett hotets rötter har vi lärt oss dess konsekvenser.
Rädslan för attacker får inte ta över och oron ska inte heller överdrivas, riskerna att drabbas är oerhört små.
Men i en tid med väldokumenterade hot är det viktigt att inte låta inställningen att rädslan inte ska vinna skjuta undan tanken på hur vi ska agera om en attack inträffar. Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör för Svenska Dagbladet, skrev efter Orlando-attacken (13/6): ”När en attack sker - och vi vet att fler attacker kommer - har vi precis som när vi färdas ombord på ett flygplan personligt ansvar för att vi mentalt har övat på vad vi gör för att överleva om något händer, och i bästa fall också hjälpa andra.”
När det personliga ansvarets lyfts är det viktigt att offren inte skuldbeläggs eller rättstatens ansvar för att säkra tryggheten förringas. Men om en attack trots allt inträffar i vår vrå av världen bör vi ha funderat på hur vi själva agerar.