Stefan Löfven framhöll under söndagens manifestation i Stockholm behovet av en välkomnande politik. Senast i går, inför dagens möte med Tysklands förbundskansler Angela Merkel, påtalade Löfven den ”ansvarskris” som råder i flyktingfrågan och varnade för att EU inte står upp för människors lika värde. Rimlig retorik. Fast vad sade statsministern egentligen?
I praktiken föreslog han ett antal åtgärder som skulle minska det svenska flyktingmottagandet. Löfven vill ha en ”permanent och tvingande omfördelningsmekanism”, likaså att unionens medlemsstater tar ansvar för att ”upprätthålla EU:s yttre gräns och leva upp till asylreglerna”.
I det förra fallet skulle en omfördelning i praktiken innebära ett minskat svenskt flyktingmottagande (eftersom vi i dag tar emot flest flyktingar per capita i EU). I det senare fallet innebär det ett indirekt försvar för Dublinförordningen, som stadgar att flyktingar skall söka asyl i det första unionsland de kommer till.
Vidare anammar statsministern förslaget från M och KD om säkra länder, det vill säga att asylsökande från länder som anses säkra att återvända till ska snabbehandlas – och underförstått skickas tillbaka i nästan alla fall. En idé som han i förra veckan avfärdade som en ”symbolfråga”...
Det lär hur som helst inte bli allt för svårt att få med sig resten av EU på den politiken, ej heller på hårdare tag mot människosmugglare. Svårare lär det bli att vinna stöd för att unionen ska ta emot 100 000 kvotflyktingar (härvidlag är Sverige inte heller något föredöme), liksom naturligtvis ovan nämnda förslag om tvingande omfördelning. En sådan politik vore, i en eller annan form, önskvärd men kan – åtminstone i den stund den samma ska bli permanent – eventuellt kräva fördragsändringar. En sådan process tar tid medan flyktingfrågan är akut. Kanske är det bättre att hitta en mer tillfällig lösning, som ändå innebär en rimligare fördelning av bördan?
Tvång i EU, men också här. Löfven vill tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar. Se där ett skarpt slag i luften! För alla kommuner tar redan emot flyktingar och att tvinga på småkommuner ett mottagande i paritet med folkmängden löser inte några volymfrågor. Som Ivar Arpi konstaterade i Svenska Dagbladet 4/6 skulle en sådan ökning för de 20 kommuner som tar emot minst bara frigöra 2 500 platser – några få procent av det totala antalet flytktingar.
Genomsnittsmottagandet låg på 4,8 flyktingar per 1 000 invånare i Sverige förra året. Stockholm däremot tog bara emot 2,1 flyktingar per 1 000 invånare! Dags att kräva ansvarstagande av huvudstaden?