Igår (28/6) inledde Centerpartiet Almedalsveckan med följande utspel: Slopa arbetsgivaravgiften de två första åren för den första medarbetaren som anställs i ett enmansföretag och höj brytpunkten för statlig inkomstskatt med 500 kronor. Så långt allt väl. Men av någon anledning känner partiet sig tvunget att samtidigt höja andra skatter.
Dessa kompensatoriskt höjda skatter ska, enligt C, vara miljöskatter, främst på kemikalier. Istället för att sänka skatten vill partiet alltså genomföra en skatteväxling. I praktiken ger det en ballongeffekt: skatterna flyttas visserligen från områden där de gör stor skada till områden där de gör mindre, men de finns likväl kvar.
”Det som är dyrt ska vara det som smutsar ner miljön och det som är billigt ska vara det som vi vill se mer av, jobb och företag”, uttrycker partiledaren Annie Lööf saken. Ett utspel elegant designat för att charma både småföretagare och miljövänner.
Mitt i prick målgruppsmässigt, med andra ord, men ideologiskt lämnar det mycket övrigt att önska. Centerpartiet betecknar sig trots allt som frihetligt. I Sverige har vi en skattesats på 30 procent, en lika hög arbetsgivaravgift, konsumtionsskatt (moms) på 25 procent, punktskatter, statlig inkomstskatt, etcetera. Det kan svårligen betraktas som frihetligt.
Vad som verkligen skulle vara frihetligt vore att faktiskt minska skattetrycket. Sänkt skatt på jobb och inkomst är en bra början. Vänsterregeringen har konsekvent försökt göra det dyrare att anställa och därmed svårare att få jobb; Konjunkturinstitutet beräknade att mellan 15 000 och 20 000 arbetstillfällen skulle gå förlorade bara på grund av förslagen i vårbudgeten. Samtidigt mässar Stefan Löfven högt om hur viktiga jobben är och hur mycket hans regering värnar dem. Dylik politik förtjänar kritik, men Centerpartiets försök därtill är ganska tandlöst.
Milton Friedman, en av det gångna århundradets starkaste röster för frihet, sade följande: ”Jag är för att sänka skatter under alla omständigheter och under vilken förevändning, av vilken anledning som helst, närhelst det är möjligt. Är verkligen Centerpartiets tolkning av frihetlighet ”Vi är för att sänka skatter, så länge det är skatter vi ogillar och så länge vi omedelbart hittar en annan skatt att höja?”
Sveriges skatter ligger på skyhöga nivåer, och Centerpartiet vill hellre flytta runt dem än sänka dem. I princip innebär det att partiet ställer sig bakom världens högsta skattetryck. Samtidigt dansar en krackelerad samarbetsregering håglöst efter Vänsterpartiets pipa. Förslag och utredningar tonas alltmer mörkröda.
Sveriges medborgares ekonomi står på spel. Borgerliga partier måste, särskilt när regeringen driver sådan politik som den gör idag, våga stå för att det svenska skattetrycket är för högt. Att sänka en skatt och omedelbart se sig om efter en annan att höja är inte frihetligt.