Vågar vi hoppas på en seger mot gängen?

Det är det hårda metoderna som gör nytta i bekämpningen av brottsligheten.

Polisen har varit flitig och förtjänar beröm.

Polisen har varit flitig och förtjänar beröm.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Ledare2025-01-09 05:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Skjutvapenvåldet har faktiskt minskat. Drygt 250 skottlossningar 2024 mot över 360 året innan. Fortfarande förfärande höga siffror, som gör oss till en värsting i Europa. Fast likväl en mycket stor förbättring. Så stor att den inte kan bortförklaras som tillfälligheter.

Polisregion Väst uppvisar fortsatt ökande skjutvapenvåld och 2024 dog ett 40-tal personer i hela Sverige på grund av skottlossning (och då talar vi inte om vådaskott). Över 50 personer skadades och dessa hade förmodligen varit fler om inte mördarna ofta är så erbarmligt dåliga skyttar.

Riktiga yrkesmördare behöver ofta bara ett enda skott för att fullfölja kontraktet. Men nu har det istället blivit allt populärare med yngre mördare. Personer under 18 år som sällan riskerar mer än (högst) några års sluten ungdomsvård och som dessutom brister rejält i konsekvenstänkande, som går att köpa för i dessa sammanhang en spottstyver.

Någonstans finns det ändå en nedre gräns. Vi lär – trots allt – inte få se alltför många inhyrda trettonåriga mördare. Även om dessa förmodligen också finns. I dessa fall krävs främst en effektivare socialtjänst. Det har vi också fått höra många gånger – att det behövs fler sociala åtgärder. Ofta i kontrast till hårdare och längre straff. Som om det ena uteslöt det andra.

Så länge gängen får härja fritt är det både svårt och farligt för socialtjänsten att verka. Dessutom ofta måttligt framgångsrikt, för gängen drar förstås många ungdomar i förorten med sin extravaganta livsstil. Eller ja, lyxen är förstås allt annat än god smak – lockelsen för tonårskillarna blir ändå psykologiskt begriplig.

Situationen kan tyckas hopplös. Så sent som till julhelgen fick Norrköping sitt senaste, sannolikt gängrelaterade mord. Gangstarapparen Gaboro mördades och så är det ofta – att offren själva på ett eller annat sätt är insyltade i den undre världen eller har blott alltför olämpliga kontakter.

Fast inte alltid. Vårens mord på en 16-åring i Navestad kan indirekt vara kopplat till hans bror, men själv var 16-åringen inte inblandad i någon grov brottslighet. Genom byte av skola försökte han tvärtom komma bort från ett äldre och sämre umgänge. Enligt polisen misstänks mordet visserligen vara kopplat till en pågående gängkonflikt. Men offret var helt oskyldigt.

För allmänheten framstod detta mord länge som ett mysterium, men så plötsligen, alldeles häromveckan, åtalades två män för mordet. Rättvisans kvarnar hade malt till synes långsamt och framför allt osynligt – men effektivt. På motsvarande sätt har nya, intressanta fakta framkommit om sommarens dubbelmord i Hageby, som påvisar flitigt polisarbete.

Polisen har blivit effektivare. Fler personer grips och lagförs. Och får förmodligen hårdare straff, fast det senare är en långsammare process. Klart är åtminstone att justitieminister Gunnar Strömmer (M) kan vara relativt nöjd med utvecklingen – jämfört med situationen under den föregående regeringen. Successivt skärps lagarna och polisen får såväl ökade resurser som ökat lagutrymme att agera. Ja, till och med den socialdemokratiska oppositionen tycks anamma åtminstone delar av denna politik (även om det kan diskuteras hur genuin omvändelsen under galgen egentligen är).

Mycket återstår, men om utvecklingen äntligen vänt – om än från en förskräckande nivå – finns det faktiskt anledning att se framtiden an med visst hopp, nu när vi skrivit 2025.