Man kan tycka vad man vill om kommunalrådet Karin Jonssons (C) politik som ordförande i Tekniska nämnden. Trafikkaoset i centrum tyder på dålig politisk planering, Femöresbrons öde upprör stadsborna och något bra svar på frågan om vägföreningarna i andra delar kommunen hittade hon aldrig.
Dock, i ärlighetens namn ska vi inte glömma att Jonsson också tog strid för lokalbussarna när den dryga Östgötatrafiken börjat lägga ner linjer. Framför allt förtjänade hon att behandlas med större respekt än vad kommunstyrelsens ordförande Olle Vikmång (S) mäktat med.
Om det nu var han som låg bakom idén att ensidigt bryta upp den hittillsvarande enigheten inom Kvartetten vad gäller vägföreningarna. Snarare var det väl så att det socialdemokratiska partiet bestämde sig att agera som om man fortfarande kunde styra och ställa som man vill i Norrköpingspolitiken, utan hänsyn till koalitionspartners. Riktigt samma pondus som företrädaren Lars Stjernkvist har väl inte heller Vikmång när det gäller att förklara politikens förutsättningar för partikamraterna...
Men, som bekant finns det inte något sådant som en gratislunch. Inte ens för ett maktfullkomligt socialdemokratiskt parti. Självsvåldigt uppträdande brukar dessutom ha ett ovanligt högt politiskt pris.
Lika patetiskt som det är av Vikmång att beklaga det egna partiets beslut ("både jag och andra blev nog lite överrumplade"), lika självklart är det av Jonsson att lämna sin post som ordförande i tekniska nämnden – fast också märkligt att hon fortsätter sitta kvar som kommunalråd. Det sista ger dock efterträdaren som partiets förstanamn i kommunalvalet, Christian Widlund, större möjligheter att utforma sin egen och partiets politik.
Det rådande fyrpartistyret har nämligen blivit Kvartetten som sprängdes. Fast inte på grund av frågan om vägföreningarna som sådana. Hade Socialdemokraterna prompt önskat byta linje hade det varit möjligt för Vikmång att ta upp frågan till diskussion tillsammans med de andra koalitionspartierna. Utan på grund av den socialdemokratiska maktfullkomligheten. "Det är verkligen politik när det är som fulast och knappast något som bygger långsiktig trovärdighet" konstaterar Jonssons partikollega i Linköping, kommunalrådet Muharrem Demirok.
Det är inte svårt att hålla med.