De blir sparkade, spottade på och piskade med elsladdar. Hotade och kallade alla slags okvädningsord. Helgens reportage om våldet mot Norrköpings lärare (NT 13/6) är upprörande på många sätt. Inte minst då incidenterna sällan leder till konsekvenser för eleven och upprättelse för den utsatte.
Norrköpings kommun sticker ut när det gäller arbetsmiljön i skolan. När facktidningen Läraren listar kommunerna med flest anmälningar om hot och våld i skolmiljö hamnar man på femte plats – i hela Sverige.
Problemet är dock inte unikt i sitt slag. Över hela landet rapporterar lärare om en alltmer ohållbar arbetssituation. 28 procent av högstadielärarna har under de senaste två åren utsatts för hotfulla situationer av elever, rapporterar Lärarförbundet. Det rör sig om såväl fysiskt som verbalt våld. Omständigheterna leder ofta till sjukskrivningar eller att lärarna slutar helt och hållet.
Låt oss vara tydliga. Det här handlar inte om vanligt bus. Det handlar om brott. Det finns dessutom inga andra branscher där denna typ av företeelser skulle accepteras. Hur skulle det se ut ifall missnöjda kunder regelrätt spottade butikspersonal i ansiktet? Eller om strypgrepp var en del av läkarnas vardag?
Stundtals får man känslan att regionala och nationella makthavare inte förstår allvaret i situationen. Att det skulle röra sig om pojkstreck, i likhet med att lägga häftstift på lärarens stol.
Lärarförbundet föreslog nyligen i debattartikel (Aftonbladet 27/5) att lärarens yrkesutövning måste omfattas av bestämmelserna om hot och våld mot tjänsteman. Det vore en bra början, tillsammans med att stärka huvudmännens ansvar för arbetsmiljön. Dessutom menar man att stödet till såväl rektorer som lärare, socialpedagoger och elevhälsan bör öka. Det handlar om både resurser och kunskap.
Vi bör slutligen göra oss påminda om skolans grundläggande roll. Det är en institution som säkerställer medborgarnas bildning och utbildning. Ytterst är det en garant för demokratin. Välinformerade människor, införstådda i hur samhällets mekanismer fungerar, kan ta goda beslut. Sammanhanget förutsätter därför att läraren – som förmedlare av denna kunskap – respekteras. Hur vi bemöter läraren blir en spegelbild av vår syn på de samhällsbärande institutionerna.
Utan överdrift kan man därmed hävda att skolan är civilisationens ryggrad. Lärarna ska därför inte behandlas som tjänstehjon man kan bete sig hur som helst mot. Att göra klassrummet till en säker plats leder både till en bättre arbetsmiljö och en tryggare framtid.