Om välfärdssystemet skulle designas i dag hur skulle det se ut? Mycket talar för att det jämfört med det rådande skulle se radikalt annorlunda ut. Anledningen är att dagens välfärdsstat formades för en annan tid – den kan ses som en produkt producerad av den industriella revolutionen.
Den industriella revolutionen ledde fram till skapandet av en mängd olika organisationer med social inriktning. Exemplen spänner från FN till fackföreningar, från välgörenhetsorganisationer till välfärdsstaten. I en text av den sociala entreprenören Hilary Cottam som är publicerad av det Världsekonomiska forumet (7/6) beskrivs hur dessa organisationer syftade till att förenkla övergången från den gamla till den nya ordningen – från jordbrukarsamhället till det industrialiserade.
När människor i bland annat Östergötland lämnade gårdarna och byarna på landsbygden för att ta jobb i Norrköpings textilfabriker underlättade en del organisationer förändringen. Det var en social revolution som följde i spåren av den industriella revolutionen – människor gick från en socio-ekonomisk ordning till en annan.
Sedan dess har mycket förändrats. Nu genomgår vi den fjärde industriella revolutionen, som uppstår när den digitala tekniken utvecklas och alla världens människor snart är uppkopplade mot internet.
Men samtidigt som samhället förändras i rask takt förblir organisationerna som uppstod efter den industriella revolutionen svaret på våra problem, trots att organisationerna inte från början var formade för att lösa dessa. Därför behövs en social revolution, enligt Hilary Cottam.
Vad är det då för problem som Cottam ser i välfärdsstater runt om i världen? Ett exempel är arbetslöshetsinsatser. Välfärdsstatens arbetslöshetssystem har ofta främst två funktioner – att dela ut pengar och ge råd. Men hur stora framgångar är möjliga att åstadkomma med utbildningar i att skriva CV:n när många arbeten aldrig annonseras ut? För att få jobb i dag är i stället kontakter det viktigaste. Sociala nätverk är i många fall avgörande för att få ett arbete och en bostad.
Att välfärdsstatens utbud inte fullt ut matchar det som efterfrågas av medborgarna märks även inom vården. I sjukvården är det centralt att bota, något annat vore märkligt. Problemet är dock att allt fler behöver hjälp för att kunna leva med sjukdomar som inte går att bota, som diabetes, depressioner och åldersrelaterade sjukdomar. Den situationen pekar på behovet av förändringar – ett system som i grunden är anpassat för att bota och friskförklara har svårt att hantera multisjuka patienter med små chanser att bli helt friska.
Den utbredda ensamheten är ett annat problem som välfärdsstaten står handfallen för.
Att det finns stora problem med ensamhet, en åldrande befolkning som är kroniskt sjuk och många som har svårt att hitta ett arbete kan ses som ett uttryck för att välfärdsstaten som organisation inte är anpassad för vår tid. Nya idéer behövs.