Behovet av en långsiktig överenskommelse kring migrationspolitiken kan knappast överskattas.
Migrationspolitikens effekter påverkar oss i stor utsträckning. Politiken bestod länge av en åsiktskorridor vilken följdes av tvära kast och därefter ett lapptäcke av känslobaserade beslut. Efter ett sådant haveri på ett politiskt område finns i princip ingen grund kvar att bygga vidare på. Man behöver helt enkelt börja om från början och skapa en politik som håller ihop och håller över tid.
I fjol tillsattes en parlamentarisk kommitté för att arbeta fram en bred överenskommelse på området. Förväntningarna på att partierna i slutändan ska lyckas nå en bred enighet har varit lågt ställda. Det finns en rimlig skepsis till att migrationsfrågan, som närmast smält ihop med SD-frågan, och som splittrat väljare, partier, block och regeringsalternativ, enkelt ska lösas med en kommitté.
I maj rapporterades om att kommittén hade kommit med ett förslag, som i sitt innehåll torde glatt högern mer än vänstern. Det stod snart klart att partierna stod långt ifrån varandra, där M, KD och SD strävar efter en mer restriktiv politik medan MP, C och V vill att den ska vara mer generös. Men trots avståndet mellan partierna har det kunnat anas en försonlig ton i deras kommentarer.
Och kanske har förväntningarna varit allt för lågt ställda. Det är förvisso långt kvar. Men förutsättningarna kan vara bättre än vad många tror. Väljarna har genom åren rört sig mot en mer restriktiv hållning. Och framför allt har de underkänt det politiska spelet i frågan. Flertalet partier vill få frågan avgjord.
S har förvisso en knivig sits där de sitter inklämda mellan V, MP och C. Men partiet vill få bort frågan från dagordningen och kan med all säkerhet tänka sig långtgående kompromisser för egen del.
Centerpartiet har talat om att de velat ha en bred överenskommelse, men det har varit oklart om partiet burit på någon vilja till kompromisser. De nya uppgifterna från Aftonbladet gör gällande att C gjort en kovändning och i förhandlingarna nu accepterar skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring och införandet av ett volymmål.
Det vore inte bara sakpolitiskt glädjande. Det skulle också göra det lättare för S att köra över MP, och det ökar sannolikheten att en överenskommelse med rimligt innehåll blir verklighet.
Dessutom tar det bort en tung sakfråga som skäl till att vi har en socialdemokratisk statsminister. För varje sådant steg blir det nämligen tydligare att Centerpartiets avståndstagande mot SD är partitaktiskt snarare än sakpolitiskt. Det är också positivt, om än inte nödvändigtvis för just Centerpartiet.