Efter år av rekordhög invandring fick Tidöpartierna i valet 2022 ett tydligt mandat att minska invandringen och skärpa kraven för medborgarskap. Efter drygt två års beredning börjar reformagendan äntligen ta konkret form. Detta är en välkommen utveckling, och regeringen och Sverigedemokraterna vill i vissa fall gå längre än utredningarnas förslag.
Ett exempel på detta är att Tidöpartierna i förra veckan sågade delar av den så kallade medborgarskapsutredningen i en debattartikel i Aftonbladet (20/3). Utredningen tillsattes strax efter valet med direktiv att utreda hur man kan skärpa kraven för svenskt medborgarskap, däribland ett höjt försörjningskrav. Det är också utredningens förslag om försörjningskrav som regeringen kör över.
Utredningen föreslår att försörjningskravet likställs med det som i folkmun ofta kallas för “existensminimum”. Ett belopp om 6186 kronor plus boendekostnader. Detta tycker Tidöpartierna är en för låg summa, varför de också kommer att remittera ett alternativ där försörjningskravet motsvarar självförsörjningsmåttet på tre inkomstbasbelopp. Det vill säga motsvarande en bruttolön på drygt 20 000 i månaden.
Regeringen har naturligtvis helt rätt i att man måste kunna kräva att den som kommer till vårt land också kan försörja sig själv. Frågan är kanske snarare om även regeringens nivå är för lågt satt. Att vara självförsörjande rent privatekonomiskt tar inte hänsyn till alla de kostnader som kan uppkomma för att möta en växande befolkning, exempelvis för infrastruktur och annan välfärd. Det finns inget egenvärde i att vi blir fler om det inte också innebär att fler bidrar mer.
Ytterligare ett steg i regeringens och Sverigedemokraternas reformagenda för att skärpa kraven för medborgarskap kom i förra veckan. Detta i form av skärpta regler hos Migrationsverket. Det införs ett nytt krav på att man måste infinna sig personligen hos Migrationsverket när man ansöker om medborgarskap. Den sökande måste även lämna mer ingående uppgifter vad gäller bland annat identitetshandlingar, resor, familj, arbete och studier, än vad som är fallet i dag.
Detta är ett mycket välkommet besked i ljuset av att det tidigare rapporterats om hur krigsförbrytare lever fritt i Sverige med falsk identitet. I början av 2022 berättade exempelvis Patricia Rakic Arle, chef vid polisens krigsbrottsgrupp, för Aftonbladet (14/2) om hur offer för krigsbrott känt igen sina förövare på svenska gator och flyktingförläggningar. Trots att många av dessa har kunnat namnges finns de inte i några register utan de lever i Sverige med falska identiteter, i vissa fall som svenska medborgare. Att kraven nu skärps är en välkommen reform för att säkerställa att presumtiva svenska medborgare inte har begått krigsbrott utomlands.
Svenskt medborgarskap måste börja betraktas som det privilegium det faktiskt är. Det ska inte delas ut lättvindigt, utan med eftertanke och efter noggrann prövning. Äntligen börjar lagstiftningen också spegla det synsättet.