Otack är världens lön. På NT:s Facebooksida dominerar följaktligen de negativa kommentarerna, efter att kommunalrådet Lars Stjernkvist (S) meddelat att han kan tänka sig att sitta kvar en mandatperiod till. Om han får och det får han nog för sitt parti!
Men kommunalrådsposten kan sitta löst ändå och det har inte nödvändigtvis något med eventuellt missnöje gentemot honom personligen att göra. Samarbetet med Norrköpings tre mindre borgerliga partier har fungerat förvånansvärt väl, men hur ser det ut nästa mandatperiod?
Partipolitiskt var det förstås mästerligt av Stjernkvist att bryta upp Alliansen. Därmed säkrade han inte bara en majoritet i fullmäktige innevarande mandatperiod, han marginaliserade också beroendet av de mindre pålitiliga rödgröna partierna till vänster och skapade dessutom viss missämja i det borgerliga lägret. En del lokala partiföreträdare må inbilla sig att denna missämja främst beror på personliga motsättningar, men i grund och botten handlar det om att Moderaterna å ena sidan och de tre andra borgerliga partierna å andra plötsligen blivit naturliga ”fiender”. Det hör till styrande partier att försvara den förda politiken. Det hör till oppositionspartier att opponera. Då hamnar man lätt på var sin sida barrikaderna.
Kanske gick Stjernkvist ett steg för långt, när han på DN Debatt i sommar föreslog ett blocköverskridande regeringssamarbete också på riksplanet efter nästa riksdagsval. Med just Kvartetten i Norrköping som förebild.
Centerpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna stod naturligtvis inte som undertecknare. För deras företrädare var situationen en smula genant, för att inte säga obehaglig. Händelsen påvisade hur besvärlig valrörelsen kan bli för C, K och L. Man kommer ju att tvingas opponera sig mot det parti man samarbetar med lokalt.
Hur som helst förefaller Kvartettens företrädare trivas ganska bra tillsammans. De tre borgerliga partierna kan nog tänka sig en fortsättning! Fast det kan de naturligtvis inte säga, åtminstone inte utåt. Det vore en öppen uppmaning till allmänborgerliga väljare att rösta på Moderaterna. Alliansen borde fortfarande vara huvudalternativet – också i Norrköping – och att hänvisa till möjligheterna att bilda majoritetsstyre kan lätt bli att gripa efter ett halmstrå.
Kvartetten har 43 av kommunfullmäktiges 85 mandat bakom sig. Ett enda ynka mandat – mer imponerande än så är inte majoriteten. Alla allmänborgerliga sympatisörer torde inte vara överförtjusta i samarbetet vänsterut, i synnerhet inte efter den lika överraskande som otrevliga skattehöjningen under mandatperioden. Det borde Centern, Kristdemokraterna och Liberalerna fundera över.
Socialdemokraterna har styrt Norrköping i snart ett kvarts sekel, ända sedan 1994. Är det verkligen borgerliga partiers uppgift att hjälpa Socialdemokraterna att fortsätta sitta kvar vid makten, oavsett om den främste företrädaren heter Stjernkvist eller något annat?