Liberalerna och Kristdemokraterna kräver nu att regeringen gör mer för att stötta företagen och rädda ekonomin, rapporterar SR (14/4). KD förespråkar en modell som redan finns i våra grannländer, så att alla företag får ersättning för fasta kostnader, såsom hyra, om omsättningen minskat med mer än 40 procent.
Det är de fasta kostnaderna som knäcker företag när intäkterna försvinner. Att stödet riktas till alla drabbade företag oavsett bransch gör det lättöverskådligt. Det är även principiellt värdefullt att undvika riktade branschbidrag, vilka kan gynna företag som inte behöver stöd, och lämna hårt drabbade företag i andra branscher utan stöd.
KD ansluter sig därmed till den linje som Moderaterna stakat ut. Båda partierna har också krävt att systemet med korttidspermitteringar utökas och arbetsgivaravgifterna sänks ytterligare. Även regeringens stödparti Liberalerna kräver nu offentligt att regeringen gör mer för företagen.
Det som skiljer regeringen från oppositionspartierna är både omfattningen och skyndsamheten av företagsstöd. Regeringen går bara halva vägen avseende arbetsgivaravgifter och korttidspermitteringar. I övrigt har regeringen främst infört riktat stöd till enskilda branscher och ofördelaktiga lån.
Inledningsvis framstod regeringen både som handlingskraftig och såsom lyssnande på oppositionen. Förvisso överdrevs storleken på de första krispaketen, men de kom ändå, i tät följd, och justerades i sitt innehåll efter krav från oppositionen. Men den senaste tiden har det gått trögare. Och oppositionen har blivit allt otåligare.
Näringslivet och oberoende nationalekonomer synes påfallande överens om att det behöver göras mycket mer. Och att staten kan lägga många gånger mer resurser i krisåtgärder än de gjort. Samt att det är just nu insatserna kan påverka den ekonomiska krisens förlopp.
När regeringen blir alltmer ensam om sin ogenerösa inställning till företagen uppstår frågan om de kommer ta ansvar för en samhällsekonomisk kris som utvecklas till att bli värre än nödvändigt.
Regeringen måste avkrävas svar på varför de inte gör mer för företagen. Nyligen försökte regeringen skaffa sig makt genom en demokratiskt tveksam undantagslag, utan att förklara i vilka hypotetiska situationer den skulle behövas. Det satte fokus på regeringens bevekelsegrunder för sitt agerande i krisen.
Att granska dessa bevekelsegrunder är inte konspiratoriskt. Det är att skydda demokratin och samhällsekonomin.