Den förutseende ställer redan nu in sig på solsemester till nästa vinter, för sommarresor utanför landet är lika exotiskt som när pandemin rasade som värst. Åtminstone för den som behöver förnya passet, vilket det går att läsa om på nt.se. Första lediga tid för östgötarna är i november...
Det är förstås en skandal och det är en klen tröst att det ser ungefär lika illa ut på andra håll i landet. Därför har många också JO-anmält Polisen. Så här lång tid borde det rimligen inte ta.
Självklart inte och riktigt spännande blir det dessutom när det visar sig att Polisen är utsatt för brottslig verksamhet, som emellertid inte behöver vara olaglig! Nämligen mindre nogräknade personer som bokat alla lediga tider och sedan säljer desamma vidare med god förtjänst.
Polisen förefaller handfallen, vilket är illavarslande, men tyvärr inte så överraskande. Det verkliga problemet är ett annat. Bristen på fantasi.
Med tanke på hur många som inte brytt sig om att förnya sina pass under pandemin (det ju ändå inte gick att resa utomlands), borde man kunnat räkna ut att desto fler skulle vilja förnya sina pass just nu, när de sista restriktionerna hävts. Men nej, inte tillstymmelse till eftertanke. Allt rullar på som vanligt. Likt vilken planekonomi som helst.
Polisen är dock inte den enda myndigheten med problem. På Migrationsverket har flyktingströmmarna i Ukrainakrigets spår uppenbarligen kommit som en fullständig överraskning. Verksamheten har präglats av långa köer, kaos och oklara besked – vilket in sin tur renderar fler uppföljande telefonsamtal och besök från de som redan flyktat i veckor från Kyiv, Charkiv och andra städer.
Det tragikomiska är förstås att krisen i detta avseende påminner så mycket om den förra kalabaliken för sju år sedan. På Migrationsverket saknas också fantasi. Man lärde sig ingenting av den förra krisen och när Ryssland anföll Ukraina väntade man tills flyktingar faktiskt började anlända innan man reagerade på den ökade arbetsbelastningen.
Pandemin var som bekant inte heller något under av effektivitet, åtminstone inte initialt. Folkhälsomyndighetens främsta företrädare drog benen efter sig när det gällde att ens föreställa sig allvarligare smittspridning, än mer när det kom till motåtgärder. Ytterst lite uppmärksamhet riktades åt beredskapsbristerna, med allt från handsprit som tog slut i affärerna till brist på munskydd inom sjukvården.
Emellanåt uppvisar svenska myndigheter en initiativförmåga som till och med skulle göra gamla sovjetiska byråkrater gröna av avund.