”Vi har ju ansvar för ordning och säkerhet. Men det finns många goda krafter där ute som kan vara till hjälp i det här läget” säger Fredrik Wallén, presschef på polismyndigheten till TT i helgen. Att det finns fler goda krafter i samhället är också ett sätt att beskriva en verklighet där de som just har ansvaret inte längre klarar det. Svenska Dagbladet rapporterade i lördags om hur polis och åklagare runt om i landet larmar för extremt hög arbetsbelastning på grund av flyktingkrisen (SvD 19/12). Polisregion nord meddelade bland annat att vid ett tillfälle var 75 procent av resurserna uppbundna med ett bråk på ett asylboende.
Rikspolischef Dan Eliasson Förbereder en skrivelse till regeringen som ska lämnas in i mitten av januari och handlar om hur myndigheten behöver förstärkningar fram tills 2020. Att det behövs med resurser är uppenbart (och det gäller hela den rättsvårdande apparaten) samtidigt är tidsperspektivet oroande. 2020 ligger fyra år fram tiden, behovet är akut nu. I detta läge är Eliasson uppenbarligen öppen för allt: ”Vi tittar givetvis också på förstärkningar i närtid. Vi för samtal med civilförsvarsförbund om vissa uppgifter. Vi talar också med militären om de kan hjälpa oss med några uppgifter. Vi håller också på att rekrytera civila som ska kunna göra gränskontroller.” Militär och ”civilförsvar” (vad det nu är i dagens Sverige) ska alltså avlasta poliskåren.
Som lök på laxen är stämningen inom nämnda kår turbulent. Poliserna har under hösten gjort flera markeringar, bland annat i form av tusentals brev skickade till makthavare om arbetssituationen, mot sin ledning och arbetsvillkor. Trenden är att allt fler poliser väljer att helt enkelt sluta.
Chefen för polisregion nord påpekade att det ofta blir bråk på boendena och att en snabb asylprocess skulle hjälpa till med situationen. Tyvärr är ordet ”snabb” inte det som kommer att prägla svensk asylhantering framöver. Handläggningstid på halvannat år är snarare verkligheten. Akuta utmaningar och ansträngningar är normalt hanterbara. Ett par dagars eller veckors extra arbete så är problemen lösta, sen väntar återhämtning och en återgång till normaltillståndet. Det oroande i dagens situation är att rådande läge inte är någon tillfällig ”puckel” som kan jobbas bort på ett par veckor. Det kommer högst sannolikt att ta månader och år innan någon form av ”normaltillstånd” kan uppnås. Under tiden kommer vanlig brottsbekämpande verksamhet att få stå åt sidan. Vad gör regeringen?