Det var måhända inte demokratins vackraste stund i Sverige, även om bråket om de vice talmansposterna mest var av det symbolpolitiska slaget. Ändå började det så bra. Efter förmodade samtal mellan Moderaterna och Socialdemokraterna återvaldes Andreas Norlén med acklamation och fick därefter berättigade applåder. Han är respekterad i alla läger.
Också valet av förste vice talman gick smidigt. Precis som i Norléns fall valdes Socialdemokraterna Kenneth G Forslund med acklamation.
Därefter började kalabaliken.
Med stöd av Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna lanserade Sverigedemokraterna Julia Kronlid till posten som andra vice talman, men med stöd av Vänsterpartiet lanserade samtidigt Miljöpartiet Janine Alm Ericson som motkandidat. Hennes kandidatur presenterades av Annika Hirvonen (MP) medelst en mycket grov kritik gentemot Kronlid, som annat anklagades för rasism. Med sin brunsmetning befäster därmed De gröna sin politik som byggd på hatretorik – precis det som man brukar anklaga motståndarna för. Kronlids lämplighet förtjänar måhända att ifrågasättas, men det bör i så fall sakligt motiveras.
Det krävdes flera voteringar i riksdagen innan Kronlid till sist kunde väljas, för även om hon naturligtvis åtnjöt mycket större stöd än Alm Ericson (Centerpartiet och Socialdemokraterna lade ned sina röst) revolterade flera borgerliga ledamöter ur det blågula blocket. Man kan på goda grunder misstänka liberaler och därmed duger det åter att fråga sig huruvida det går att lita på Liberalerans lojalitet gentemot gemensamma överenskommelser.
Som om inte detta var illa nog spillde kalabaliken till sist över också på valet av tredje talman, där Lotta Johnsson Fornarve (V) försökte manövrera ut Kerstin Lundgren (C) genom Miljöpartiets stöd. De övriga partierna hade beslutat sig för att lägga ner sina röster, men till sist röstade ändå 33 ledamöter från andra partier än Centern på Lundgren. Måhända en rättvis utgång, men det krävdes flera omröstningar och vägen till valet kantades av närmast skandalösa scener. Någon lade till exempel två valsedlar i ett kuvert. I andra fall fick såväl Björn Söder som Ali Esbati (V) och framför allt Martin Ådahl (C) ströröster, trots att ingen av dem kandiderade...
Pinsamt, enkelt uttryckt. Fruktansvärt pinsamt.