Göran Hägglunds besked att han lämnar sin post som partiledare för Kristdemokraterna kom lika oväntat som väntat. Den som är partiledare för ett oppositionsparti i dag måste vara redo att sitta på den posten även över nästa mandatperiod om det skulle bli regeringsskifte 2018 och Hägglund har redan loggat ett respektingivande antal år (11) på posten varav åtta som socialminister. Således var det en lågoddsare att han skulle lämna under mandatperioden. Jakten på en efterträdare har givetvis redan börjat och i veckan meddelade partiet partisekreterare Acko Ankarberg Johansson att hon står till förfogande. Under gårdagen lämnade kommunalrådet i Uppsala Ebba Busch Thor besked att hon också är tillgänglig. Nyligen meddelade även riksdagsledamoten Penilla Gunther att hon är en kandidat.
En som däremot sagt nej är Europaparlamentarikern Lars Adaktusson som från början sågs som en självklar kandidat till posten. Kanske av taktiska skäl, kanske för att han precis fått sitt första förtroendeuppdrag för partiet. Kanske kommer Adaktusson igen framöver.
Partiets finanspolitiske talesperson Jakob Forssmed är även han ännu med i diskussionen, men bedömningen är att huvudmatchen kommer att stå mellan Busch Thor och Ankarberg Johansson. Dessa två debatteradesP1 i går morse och även om partiföreträdarna där tonade ner de rent politiska skillnaderna är det uppenbart att partiet står inför ett vägval. Bush Thor anses stå för en mer värdekonservativ linje medan Ankarberg Johansson mer representerar den kristna och socialliberala linjen.
Vägvalet är viktigt. För att inte säga avgörande för Kristdemokraterna. Hägglund har skickligt balanserat partiets olika ideologiska flyglar och stundvis även gjort avgörande omprövningar, exempelvis gällande kärnkraften, Nato och nu senast när han försöker bredda debatten i flyktingpolitiken. KD är, oftast, det minsta partiet i den borgerliga familjen. Allt för ofta ligger partiet under fyraprocentsspärren även om man i de senaste valen klarat gränsen med viss marginal.
Frågan är, oavsett vilken kandidat man håller på, vilken politisk väg partiet bör ta i syfte att lämna denna limbo kring nedflyttningsstrecket? Lösningens finns delvis i hur ett annat parti i Alliansen positionerat sig.
Nya Moderaternas positionsförflyttning mot den politiska mitten har lämnat högerflanken oskyddad. För stunden tycks partiet försöka bevaka även den, exempelvis med en återgång till mer traditionell moderat försvarspolitik. Förtroendet är dock redan rubbat och det kommer att ta tid att bygga upp det igen. Här finns en chans för KD att ta en större andel av de mer konservativa borgerliga väljarna. Huruvida Ankarberg Johansson eller Busch Thor är rätt kvinna att leda partiet dit får ombuden på det extra rikstinget i april avgöra.