"Populära" nyheter är inte alltid de viktigaste. Sålunda uppmärksammade många att Försvarsmakten kan ha köpt hundar för överpris – vilket i och för sig är illa, liksom alla former av möjligt slöseri. Fast samtidigt noterade betydligt färre avslöjandet i Svenska Dagbladet (24/10) om att regeringen skjuter upp beslutet om inköp av nytt luftvärn. En allvarlig händelse på alla sätt och vis.
Förklaringen ska, enligt SvD, vara att ministären Löfven inte kan bestämma sig huruvida Sverige ska köpa amerikanska Patriot eller franskitalienska Samp/T-Aster. Dessutom lär finansdepartementet dragit i bromsen efter totalkostnaden väntas bli mer än fem miljarder kronor mer än vad som tidigare antagits.
Fast då ska man veta att den kostnaden framför allt gäller Patriot – som är försvarsminister Peter Hultqvists (S) favorit. Det är anmärkningsvärt att Hultqvist enligt uppgift inte ens ville beställa någon offert för Samp/T-Aster!
Än märkligare blir hans agerande om man betänker att franskitalienskt luftvärn inte bara anses mer kostnadseffektivt, utan också är ett modernare system (låt vara att det därmed också är mindre beprövat). Samp/T-Aster är ett praktiskt uttryck för det allt viktigare europeiska försvarssamarbetet, därtill med möjligheter för Saab att leverera radarutrustning till systemet.
Samtidigt befinner sig emellertid det europeiska försvarssamarbetet ännu under uppbyggnad, medan Natos och särskilt USA:s betydelse för svensk säkerhetspolitik knappast kan överskattas. Det lär också vara förklaringen till att Hultqvist föredrar Patriot. Försvarsministern förtjänar beröm för hans idoga försök att upprätthålla de bästa relationer till Washington – också under Donald Trumps lynniga presidentskap. Frågan är dock om dessa relationer skulle riskeras om Sverige väljer att köpa luftvärn från andra än amerikanska tillverkare.
Frågan kompliceras av potentiellt mer eller mindre irrelevanta faktorer, till exempel att UD eventuellt inte vill placera ut amerikanskt luftvärn på Gotland med risk för att irritera Ryssland. Att Hultqvist och utrikesminister Margot Wallström (S) ständigt tävlar om Stefan Löfvens gunst är välkänt – men också att han framför allt lyssnar på Magdalena Andersson (S). I sin roll som finansminister torde hon emellertid vara lika tveksam till nästan vilka dyra luftvärnssystem som helst, varför risk finns att hela frågan skjuts på framtiden.
Det är faktiskt allvarligare än vilka system som väljs. Vårt behov av modernt medelräckviddigt luftvärn är akut och därför duger det inte att frågan förhalas ytterligare. Vid en sammanvägning talar kanske något mer för Samp/T-Aster trots allt, men det viktigaste är att frågan prioriteras och får en snabb lösning. Det är därför av synnerlig betydelse att främst Moderaterna driver på i frågan.