För en månad sedan skrev jag en krönika på denna plats där jag frågade vad det är för fel på dagens arkitektur. Varför är all ny arkitektur så utomordentligt tråkig?
Arkitektur engagerar och jag har mottagit många reaktioner på min krönika. Många instämmanden men givetvis också kritiska kommentarer. Jag välkomnar debatten. Däremot är det några typer av argument som alltid dyker upp när arkitektur diskuteras som snarare försöker döda diskussionen än få den att leva.
Ett av dem säger att ”vad som är vackert ligger endast i betraktarens ögon”. Det som jag menar är ful arkitektur kanske någon annan tycker är fin. Alltså har jag ingen grund för att påstå att exempelvis Norrköpings stadsbibliotek är en ful byggnad.
Jag kallar argumentet för det relativistiska vetot. Allt beror på. Inget kan sägas säkert. All diskussion är meningslös, så var god och håll tyst!
Det är inte ett argument utan ett sätt att smita undan jobbiga frågor om stadsbiblioteket verkligen är fint eller inte. Om det inte finns bra eller dålig konst, vad ska vi då med konstnärer till? Arkitekåren kan då avskaffas och ersättas med byggnadsingenjörer.
Ett annat ofta använt argument är att konstatera att en byggnad är ritad av en framstående arkitekt. Då kan den omöjligen vara ful. Varför skulle annars arkitekten vara berömd?
Stadsbiblioteket är ritat av den prisbelönte arkitekturprofessorn Sten Samuelson. Vem är jag att ifrågasätta de konstnärliga kvaliteterna i hans verk? Jag har ingen utbildning i arkitektur.
Men även detta är bara ett sätt att försöka smita undan en seriös debatt. Vem har inte läst H.C. Andersens saga Kejsarens nya kläder? Det finns ingen brist på människor som inte törs säga att kejsaren är naken av rädsla att framstå som obildade. Det är alltid lättare att sjunga med i kören och inte ifrågasätta auktoriteter.
Ett tredje argument som nutida arkitekter gärna använder för att slippa bli ifrågasatta är att skylla på byggföretagen. Det sägs att arkitekterna vill bygga vackert men får nej av byggherrarna.
Det stämmer helt enkelt inte. Märkesbyggnader byggs aldrig med snålt tilltagna budgetar. De är inte heller massproducerade, utan skräddarsydda produkter. Ändå blir alla nya märkesbyggnader kopior på 60-talslådor. De arkitekttävlingar som utlyses är avslöjande. Alla förslag ser likadana ut, alla är varianter på betonglådor.
Slutligen brukar vi kritiker av den nutida arkitekturen få höra att den är modern och ett ”uttryck för vår tid”. Vi som pekar på äldre hus och säger att de är vackrare avfärdas som löjliga nostalgiker.
Men som jag påpekade i min förra krönika är modernism och modern arkitektur två olika saker. Den modernistiska arkitekturen uppstod på 1920-talet. I Sverige blommade den ut på 1960-talet. Hur kan denna byggstil då sägas vara modern?
Norrköpings stadbibliotek är det perfekta exemplet. Huset är byggt i modernistisk stil. Det stod klart 1972. Huset byggdes alltså i en stil som redan från början var 50 år gammal. Sen dess har ytterligare 43 år gått.
Jag hoppas att debatten kan fortsätta. Jag är inte arkitekt men anser ändå att Norrköpings stadsbibliotek är ett fult hus som aldrig borde ha byggts. Har jag rätt eller fel?