När jag frågade Nicklas Kamperhaug, chef för Hemvärnets Livgrenadjärgrupp i Östergötland, vad han ansåg om försvarsöverenskommelsen – tio miljarder kronor extra de närmaste fem åren – svarade han ganska bistert. ”ÖB hade begärt arton miljarder. Och det var nog lågt räknat”.
Jag träffade honom i samband med 30:e Hemvärnsbataljonens övning SÖF (Särskild Övning Förband) i småländska Skillingaryd. Och jag antar att han inte är ensam i sin skeptiska attityd till vad det politiska etablissemanget inbillar sig vara en enastående bedrift. Själva övningen andades ändå viss optimism, från såväl manskapet som Kamperhaug och andra befäl. Kanske beror det på försvarsöverenskommelsens signalvärde. För första gången på decennier talar vi om ekonomiska förstärkningar, efter ack så många neddragningar och förbandsnedläggningar. Kanske beror det också på att ”Prostatagerillan” – som Hemvärnet förr kallades i folkhumorn – upplevt en utveckling på tvärs mot delar av övriga Försvarsmakten.
Det syns direkt på plats, såväl vad gäller ålder som utrustning. Förr fick Hemvärnet hålla till godo med vad som blev över i form av överskottsmateriel. Mycket var nedgånget och framför allt föråldrat. Ända in på 90-talet var standardvapnet det tyskkonstruerade Mausergeväret med rötter i 1800-talet.
I dag ser det helt annorlunda ut. Den personliga materielen skiljer sig lite mellan Hemvärnssoldater och andra soldater i försvaret. De senaste tillskotten är bland annat ny sambandsutrustning. Och en helt ny stridsbuss.
Fast nu heter den inte det, utan Grupptransportfordon-HV. Med undantag för den militärgröna färgen liknar den mest vilken vanlig Mercedes-Benz Sprinter som helst, men skenet bedrar. Fordonet är fyrhjulsdrivet, kraftigt förstärkt på olika sätt och tar åtta till nio soldater och all deras utrustning – inklusive hund!
Det är i princip första gången som specifik materiel köps in till bara Hemvärnet, skräddarsydd för dessa förbands behov. Det illustrerar samtidigt den allt tyngre roll som Hemvärnet kommit att få i krigsplaneringen.
Tillströmningen av nya rekryter är god, berättar Lasse Jansson, informationschef på Helikopterflottiljen i Linköping. ”Förra året handlade det om 100 soldater. I år var det över 80 redan i mars.” Och det bara i Östergötland.
För att bli Hemvärnssoldat krävs fullgjord militärutbildning, så kallad GMU, på tre månader. Tidigare värnpliktiga har länge utgjort en viktig personalreserv, men med ålderns rätt börjar nu leden tunnas ut. Av de 50 000 knektar framtidens försvar ska bestå av är det bara Hemvärnet som uppfyller sin kvot om 22 000. De flesta tillhör eller ska tillhöra insatskompanier, likt de som övar i Skillingaryd.
Till en kostnad som utgör en bråkdel av andra militära förband kräver kan Hemvärnet erbjuda ett numera hyggligt lätt infanteri, utspritt över hela landet och gripbart också vid civila utmaningar som eftersök, översvämningar och skogsbränder. Det är helt enkelt mycket pang för pengarna.
Och pangar gör det på Skillingaryd! Under övningen gör kompanierna av med 10 till 15 000 patroner per dag. Fast det anmärkningsvärda är förstås att östgötska soldater ska behöva åka till Småland för att öva, när utmärkta faciliteter vinns i Kvarn utanför Motala. Men miljötillståndet godkänner inte mer skjutande på Kvarn för närvarande...
Händelsen påvisar resonemang som var opraktiska för några år sedan och fullständigt oacceptabla i dagens säkerhetspolitiska situation. Det finns fler exempel på orimliga hinder, till exempel åtnjuter Helikopterflottiljen i Linköping kännbara begränsningar vad gäller flygtillstånd under helger.
Det är skarpt läge nu. Dags för våra makthavare – på nationell och lokal nivå – att inse detta.