Att kräva minskad invandring under själva påskhelgen borde ju kännas magstarkt, fast kan möjligen ses som ytterligare ett steg i sekulariseringen. Hur som helst har författaren och tidigare chefredaktören på Östgöta Correspondenten samt numera miljöpartisten med mera – Bertil Torekull – ställt till med viss kalabalik. På Expressens debattsida krävde han ett tillfälligt totalstopp eftersom han fruktar ett samhälleligt sammanbrott i massinvandringens spår.
Vissa jublar, som riksdagsledamoten Markus Wiechel (SD) från Norrköping. Andra är rasande, till exempel Torekulls partikamrat Maria Ferm. Med tanke på vilken kändis Torekull ändå är, tycker jag emellertid den relativa tystnaden är intressantast. Det är svårt att avfärda honom som en stollig rasist. Men få vill eller vågar heller ta honom i försvar.
Jag kan tänka mig att många ändå vill förstå hans bevekelsgrunder – oron för havererad integrationspolitik – men att den föreslagna lösningen med migrationspolitisk moratorium inte är något annat än ett inhumant idiotstopp. En begripligt resonemang, fast jag tycker snarare det förhåller sig tvärtom.
Som Torekull själv skriver har ett tillfälligt stopp prövats förr, det så kallade Lucia-beslutet 1989. Jag är osäker på hur ett motsvarande moratorium i dag skulle påverkas av internationella migrationsavtal, men ett dylikt beslut skulle sätta press på Bryssel. Få flyktingar kommer nämligen direkt till Sverige, de tar vägen via Medelhavsländerna vilka lätt och ledigt bryter mot Dublinkonventionen och låter dem resa vidare till bland annat just Sverige, trots att de egentligen ska söka asyl i mottagarlandet. Eftersom de flesta EU-länder har samma inrikespolitiska debatt som Sverige lär ingen ta steg mot ett mer solidariskt mottagande så länge Sverige frivilligt (?) som en få stater låter dörrarna stå relativt öppna.
Däremot ställer jag mig tveksam till Torekulls bevekelsegrunder. Det är en sak att våga se en misslyckad integrationspolitik, en annan att överreagera på i och för sig allvarliga missförhållanden. När han dessutom blandar in tiggarna – en helt annan fråga – luktar det faktiskt lite illa.
Kanske kan hans inlägg främst ses som en dubbelvarning. Dels att vi inte ser de migrationspolitiska realiteterna. Dels att det politiska etablissemangets oförmåga att hantera frågan riskerar att leda till överreaktioner.
Och i förlängningen i värsta fall ett politisk klimat som går från den ena ytterligheten till den andra.