Ungern sätter standarden

Foto: Darko Vojinovic

Kolumn2015-08-26 04:00
Detta är en ledare. NT:s ledarsida är moderat.

Längs hela gränsen mot Serbien håller på Ungern att sätta upp ett fyra meter högt och 175 kilometer långt system av stängsel och andra gränskontroller.

Projektet är kontroversiellt. Stängslet byggs mot Vojvodina, som härbärgerar en stor ungersk minoritet. Belgrad har protesterat, eftersom man fruktar att flyktingar ska fastna på den serbiska sidan gränsen. Framför allt har människorättsorganisationer och andra EU-länder varit kritiska, mot vad de ser som en grym attityd gentemot människor som flyr för sina liv.

Protesterna är i många fall nog uppriktiga – men rymmer också ett mått av hyckleri. Ungern är inte först med att försöka stoppa flyktingströmmarna medelst mer svårforcerade fysiska hinder. Tidigare har stängsel prövats vid den grekiska landgränsen mot Turkiet, vilket stoppat 95 procent av alla immigranter från detta håll. Barriärer längs gränserna för de spanska fastlandsexklaverna Ceuta och Melilla i Marocko har också haft avsedd effekt.

I samhällsdebatten hör jag ofta personer som menar att murar inte löser några problem. Det stämmer. Och att de inte fungerar. Det är fel. Ända sedan den kinesiska muren började byggas har barriärer ofta varit effektiva. Den i modern tid mest ökända – Berlinmuren – fyllde också sin funktion, vilket som bekant var att stoppa östtyskar att fly västerut. Den löste inte frågan om DDR:s ineffektiva, impopulära och omänskliga politiska system, fast det var ju heller inte syftet.

Utan andra jämförelser har exempelvis också den israeliska skyddsbarriären gentemot Västbanken varit mycket effektiv i att stoppa terrorister. Att den knappast löser Palestina-frågan är en annan sak.

Trots protesterna kommer alltså många europeiska politiker att vara tyst tacksamma. För nu håller migrationstrycket på att skapa allvarliga problem för EU. Häromdagen träffades två av de tre länder som tar emot flest flyktingar inom unionen: Tyskland och Frankrike (Sverige var däremot inte med). Tysklands förbundskansler Angela Merkel varnade härvidlag att om man inte inom EU lyckas hitta gemensamma lösningar på flyktingproblemet, ämnar Berlin återinföra äldre tiders gränskontroller. Dublin-förordningen, som stadgar att flyktingar skall söka asyl i den första EU-stat de kommer till, har havererat. Det är också förklaringen till att så många söker sig till Sverige, ett medlemsland nästan utan landgräns med resten av unionen.

Problemet är att om alla flyktingar sökte asyl där de först kom, skulle nästan alla hamna i något Medelhavsland – i synnerhet kanske det utfattiga Grekland. Från denna uppenbara insikt till verklig förldelning av flyktingtrycket är steget dock långt.

Många länder har problem med flyktingfientliga opinioner och besvärande diskussioner om kostnaderna för flyktingmottagande. Så länge ett fåtal stater som Tyskland och Sverige tar emot lejonparten av alla asylsökande – och inte visar någon genuin vilja att ändra sin egen migrationspolitik, kommer inte EU:s andra medlemsländer att uppvisa någon reell förhandlingsvilja.

Läs mer om