Gymnasieskolans matsal var full av vuxna. Inte ett knyst, en knappnål som fallit hade hörts. Inte så konstigt kanske, såhär i ”insparkstider”. För den stora skara föräldrar till nyblivna gymnasister fick vid föräldramötet lyssna till en genomgång av vad den s.k. uppstartsveckan för Norrköpings olika gymnasieskolor brukar innehålla.
Alkohol, droger och e-cigaretter som går att ladda med mycket mer än ”bara” tobak. Tävlingar och poängjakter mellan skolor, beskrivna snarast som slakt av de andra skolorna. Som om de vore motståndare. Aktiviteter som utförs på de allsmäktiga 3:ornas villkor och ofta med förnedrande inslag, eller rena övergrepp. Allt detta möter dessa unga som nyss stod på kyrkbacken, så små, med blossiga kinder vid 9:ans skolavslutning. Så sköra inför avskedet av de gamla klasskompisarna, många av dem vänner sedan många år.
Trygghet byts mot något okänt. Det är pirrigt och nervöst med det nya. Som vuxen blir det då extra viktigt att finnas där. Inte undra på att det gick som ett sus genom publiken när MOA-mottagningens företrädare gick igenom alla risker våra små juveler kan exponeras för. Den allvarstyngd som vilar på vårdnadshavares axlar, manifesterades klart och tydligt där. Aldrig förut har väl en kurator fått så långa och varma applåder efter en dragning vid ett föräldramöte.
Och kanske är det ett tecken i tiden? För vi känner nog alla hur otryggheten i offentliga miljöer har naglat sig fast i våra medvetanden. Vi vet att gängkriminaliteten och det urskillningslösa våldet inte tar paus, bara för att våra ungdomar förlägger mer (kvälls-)tid än vanligt ute på sta’n denna vecka. Så vad kan vi göra? Budskapet från det offentliga Norrköping talar med en röst – bidra med närvaro som trygg vuxen! Visa dig på sta’n, promenera runt, markera att du finns där för ditt och andras barn.
Det skänker trygghet åt ungdomarna, för hur pinsamt det än kan vara att se sina föräldrar mitt i festvimlet känns det nog lite bra längst in i hjärteroten. Känslan att veta – de finns där för mig! Det ger också värdefull hjälp åt polisens viktiga arbete, när fler ögon ser och fler öron hör. Det stöttar skolpersonalen och ger dem inspiration att orka fortsätta sitt avgörande arbete med att se och möta ungdomarna där de faktiskt befinner sig – mentalt och fysiskt.
Och det som är bra för våra ungdomar, är i regel bra för alla Norrköpings invånare. Fler trygga vuxna ute, innebär minskat utrymme för buset och tyngre kriminella element att spela fritt. Det sänder en signal om att vi alla bryr oss om den stad där vi bor, att vi tillsammans har och tar ansvar för att vårda säkerheten, tryggheten och stadens rykte. Inte minst kan det försvåra för gängen att närma sig barn och unga som riskerar att dras in i kriminalitet. En stor vinst i så fall!
Ansvaret för att ge trygga förutsättningar för de unga ligger förstås hos vuxenvärlden. Men likaså ansvaret att tilltro våra barn och unga förmågan att göra goda val. Det gör vi genom att tydligt ställa krav på skötsamhet. Att samtidigt inse att övertramp kan ske, men att alltid tydligt visa vad som är rätt och fel. Och framförallt, att aldrig ge upp hoppet om dem!
Norrköpings kommuns verksamheter, skolorna och polisen förtjänar en eloge för sitt stora engagemang. Filmer, föredrag, nattvandringar och övertidsarbete – allt i syfte att skapa en trygg miljö för våra ungdomar. Och att få deras första tid i gymnasiet att bli så positiv och minnesvärd som möjligt. Då är det inte mer än rätt att vi andra vuxna drar vårt strå till stacken. Så, du som vårdnadshavare eller vuxen i största allmänhet – vi ses på sta’n ikväll, va?
Ledarsidans krönikör Anna Lövheim är egenföretagare och opinionsbildare.