Så var det dags igen. Ett gäng aktivister från gruppen Återställ våtmarker stormade i söndags kväll 400 meter häck-loppet på Stockholms stadion. Världsrekordinnehavaren Karsten Warholm, som var en av deltagarna i loppet, var topp tunnor rasande av tilltaget. Till SVT sa han att det självklart ska vara tillåtet att protestera, men att det här inte är sättet att göra det på.
Just det här uppmärksamhetssökande tillvägagångssättet har dock blivit vissa aktivistgruppers signum. Organisationen Återställ våtmarker har tidigare stormat Melodifestivalen och Let's Dance. För ett par veckor sedan attackerade två personer från gruppen en Monet-tavla på Nationalmuseum. Återkommande har gruppen stoppat trafiken på viktiga vägar.
Förra året hamnade jag som åskådare till en manifestation där ett gäng limmat fast sig på en vältrafikerad väg. Där visade det sig att de aktivister som inte satt klistrade mot asfalten sökte kontakt med ”publiken” för att berätta om sin sak. Den unga engelsktalande tysk från gruppen som sög tag i mig verkade dock ha väldigt grunda kunskaper om praktiskt svenskt miljöarbete. Mitt intryck var att han hellre pratade om att kompisarnas lim gick att lösa upp med Coca Cola än miljö- och klimatarbete i skogen.
Sedan dess har jag en gnagande känsla att många av dessa så kallade klimataktivister attackerar tavlor, limmar fast sig på vägar och stormar TV-sändningar mest för sin egen skull. De vill bli kända och omskrivna, de vill hitta sig själva och ett sammanhang. De vill alla gå samma väg som Greta Thunberg och bli upphöjda för sin aktivism. De stackars svenska våtmarkerna är mest en ursäkt.
Enligt gruppen Återställ våtmarkernas hemsida vill de se en massiv insats från regeringen för att återställa utdikade och torrlagda våtmarker. Det är att slå in en öppen dörr. Regeringen höjde förra året anslagen för att restaurera dikade våtmarker. Det finns totalt tio olika typer av stöd och bidrag att söka för våtmarksprojekt.
Det som fattas är inte statliga pengar, utan människor som vill göra jobbet. Den som på allvar vill göra en insats för våtmarkerna kan sätta igång. Och säkerligen skulle många utdikade marker kunna återvätas om aktivisterna började samla in pengar för markinköp och sedan startade projekt.
Men i stället för att själva börja gräva verkar de flesta aktivisterna söka tv-kamerornas ljus. Och kanske är det vad de egentligen är ute efter – några minuters berömmelse.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.