När människor drabbas av en oväntad katastrof eller en kris kan man dela in processen i fyra olika faser: chock (känsla av overklighet), reaktion (ilska, skuld, förnekelse, sorg), bearbetning (traumat processas) och till sist nyorientering (sorgen finns kvar, men dominerar inte tankarna).
När Putin inledde sitt anfallskrig mot Ukraina försattes hela det tyska etablissemanget i chock: hur kunde någon vilja starta ett storkrig i Europa? Nu befinner sig politikerna någonstans mellan reaktion och bearbetning. I medierna har tidigare ministrar, förbundsledamöter och andra potentater ventilerat sina känslor av ångest och skam över att ha gjort en sådan katastrofal felbedömning av Putinregimen. ”Jag är så arg på oss över vårt historiska misslyckande. Efter Georgien, Krim och Donbass gjorde vi ingenting som kunde avskräckt Putin på riktigt”, skrev före detta försvarsminister Annegret Kramp-Karrenbauer (CDU) på Twitter.
En av huvudarkitekterna bakom Tysklands Rysslandspolitik, förbundspresident Frank Walter-Steinmeier, är också ångerfull. Eller nja. Nord Stream 2 var förvisso ett misstag och målet att undvika krig i Europa misslyckades. Men betyder det att Tysklands strävan efter fred i sig var fel? Och ”hela Europa” var faktiskt glada över att Berlin och Paris tog ansvar för Normandieformatet (en process som missgynnade Ukraina och gav Putin värdefull tid). ”Naiv” mot Kreml har Steinmeier aldrig varit (Die Welt 8/4-22). Förnekelse är inte en ovanlig reaktion under en sorgeprocess.
Även Angela Merkel, som knappt uttalat sig offentligt efter sin sorti som kansler, har känt sig manad att försvara tidigare beslut. Det var rätt att blockera Georgien och Ukrainas vilja att bli medlemmar i Nato 2008, meddelade hennes presstalesman. Frågan är om någon ledare fått se sitt politiska arv raseras lika fort som Merkel?
Visst finns här en fara att fastna i det förflutna, hur lockande det än är att säga ”Vad var det jag sade?”. Det för oss till sorgeprocessens sista fas: nyorientering. Kommer den tyska politiken att dra rätt slutsatser från misstagen som begåtts, eller kommer förnekelse och rationalisering bädda för nya felslut? Samtidigt som förbundskansler Olaf Scholz (SPD) annonserat sin stora ”Zeitenwende” kommer rapporter om att utlovade vapenleveranser till Ukraina fördröjs eller uteblir. Än viktigare, just nu, är Berlins fortsatta nej till ett energiembargo mot Ryssland. Tids nog kanske det kommer. Frågan är hur många ukrainska män, kvinnor och barn som Putins trupper hinner våldta, stympa och mörda till dess.
Erik Thyselius är verksam vid Axess Publishing och programledare för Axess TV:s Panelen.