Det är mitt i sommaren och vi har fått flera fina sol- och badtillfällen. Somliga klagar ändå på vädret och menar att det minsann inte är varmt nog, medan andra ser allt lite mer från den ljusa sidan. En del dagar skiner solen, andra är grå – som en spegling av livet helt enkelt.
Riktigt så enkelt är det kanske inte. Men man kan konstatera att många verkar känna mer pessimism än optimism. Det är väl inte heller så konstigt med alla kriser och krig som härjar i världen?
Det farliga är när förskräckelsen över detta gör oss apatiska och rentav handlingsförlamade.
Vi har länge känt flygskam, klimatångest och nu oroar vi oss även för överturism. Det räcker inte att rycka på axlarna åt problemet. I Venedig och Barcelona är invånarnas protester högljudda och rentav våldsamma. Där har det under flera år nu kastats saker på turisterna som väller in i städerna, skitar ned och gör både tillfällig och bestående skada.
”Jag tror inte någon vill bo på en ’destination’”, som Anna-Paula Jonsson, seniorkonsult och framtidsstrateg på analysföretaget Kairos Future, har uttryckt det (GP 5/8).
Debatten om överturism breder ut sig. Sverige är förvisso inte som Venedig och Barcelona – än. Det hörs emellertid alltmer irriterade röster från lokalbefolkning på både Gotland och i de svenska fjällen. Per J Andersson skriver i resemagasinet Vagabond att ”sommaren 2024 kommer vi att minnas som den när svenska turistkommuner höjde rösten” (26/7).
För en turist är Norrköping gula spårvagnar, vackra gamla industribyggnader och strömmen som håller staden i ständig i rörelse. Och strax utanför: Kolmården, Löfstad slott och skärgården. För många svenska kommuner är turism ett välkommet inslag och ett bra bidrag till den lokala kassan.
2021 omsatte turismen i Sverige 249 miljarder kronor, enligt siffror från Tillväxtverket. Det är en tillväxt som sätter besöksnäringen på kartan som basnäring för flera kommuner och är en viktig del för hela den svenska ekonomin. Men det måste finnas en beredskapsplan hos kommunerna. En planering i likhet med den man arbetat fram i händelse av kris – så att man har tillräckliga skyddsnät för exempelvis el- och vattenförsörjningen trots att turisterna gör platser tillfälligt överbefolkade.
Men i stället för att förbereda oss för detta låter debatten om överturismen påtagligt uppgiven.
”Det är lätt att se horderna av turister som står och trängs kring samma solnedgångsvy på Santorini som ett marknadsmisslyckande. I själva verket är vi snarare inne i en period av marknadsanpassning”, skrev Blanche Sande i Smedjan 2019. Och det ligger det nog mycket i.
I fjol genomförde Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) en enkätundersökning av kommunernas arbete med turism och besöksnäring, vilket sammanställdes i en rapport om nuläge och prioriteringar. Det är bra. För varje enskild kommun behöver få in detta som en del av beredskapen då det i högsta grad rör de boende i form av infrastruktur, vägar, elförsörjning, vatten och avfall. Hur hanteras detta just nu och hur ser framtidsplanerna ut?
Låt oss se problemen i Barcelona och Venedig – och tendenserna här hemma i fjällen och på Gotland – som en varningssignal och uppmaning att agera innan krisen kommer.
Ledarsidans krönikör Katarina O’Nils Franke är journalist och författare, verksam vid Axess och aktuell med antologin ”Rilke och filosoferna”.