Elpriset påminner för tillfället om en jojo – det går snabbt upp och ner. Ena stunden är det negativa elpriser. En tid senare är det rekordpriser. Och då är det än så länge bara höst. Med kylan kommer som bekant den stora efterfrågan.
”Blir det en vargavinter kan det i princip gå hur högt som helst och tre, fyra eller fem kronor per kilowattimme är ingen omöjlighet under enstaka dagar”, sade elmarknadsanalytikern Christian Holtz till Svenska Dagbladet (8/10).
Hur har det då kunnat bli så här? Det här är ju inte en situation vi är vana vid. Men å andra sidan ser inte elsystemet längre ut så som det var tänkt att det skulle göra – politiken har medvetet förändrat vilka kraftverk som producerar elen. Och särskilt drivande har den rödgröna regeringen varit.
I vår del av Sverige har vi gått från att ha haft kärnkraft som bas till att bli allt mer beroende av vind- och solkraft. Genom att det svenska elnätet har kopplats samman med det på kontinenten påverkas vi även av tillgången och efterfrågan på el i Europa.
Vad är det då politiken mer konkret har gjort för att förändra elsystemet? Jo, subventioner till särskilt vindkraft har pressat elpriserna på marknaden, vilket har gjort det mindre lönsamt att producera el från alla kraftslag utan subventioner. Ovanpå det kommer straffbeskattningar mot kraftslag så som kärnkraft.
På det här sättet har vi gått från att ha en planerbar elproduktion i södra Sverige till en som styrs av väder och särskilt vind. Om det blåser mycket är priset lågt, eller rent av negativt. Om det är vindstilla uppstår en bristsituation och elpriset rusar.
Att elproduktionen på det här sättet blir mindre förutsägbar är en djupgående förändring. Vi har varit vana vid ett robust elsystem.
Tidigare har kärnkraften varit basen för södra Sveriges elförsörjning. Det är ett kraftslag som kan anpassa sig till efterfrågan. En egenskap som är särskilt viktig på elmarknaden, där produktion och efterfrågan ska matchas varje sekund. Och produkten – elen – inte går att lagra. För trots att det finns förhoppningar om att få på plats storskaliga system för att lagra energi är det inte något som finns att tillgå i dag.
Så blir den stundande vintern riktigt kall, mörk och vindstilla är importberoendet stort i södra Sverige. Då räcker troligen inte svensk elförsörjning till. Finns det inte heller el att importera i ett sådant läge uppstår en fara att lamporna kan slockna runt om i elområde tre och fyra. Med andra ord Östergötland.
Under flera år har politiken drivit på en förändring av elsystemet. Men det som inte verkar ha tagits höjd för är om vargavintern kommer. Det kan stå oss dyrt.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – lantbrukarnas affärstidning.