Den senaste veckan har vi vaknat upp till en ny verklighet. Den gamla alliansen mellan Europa och USA vacklar. Kanske är det dags att bredda vårt synfält och hitta fler allierade? För att trygga vår egen säkerhet – men även relationen till USA. För kopplingarna oss emellan är så mycket mer än bara frågor om handelstullar och säkerhetspolitik. Vi delar ett kulturarv och, faktiskt, delar av vårt kollektiva DNA.
Det gamla Sverige fick från 1850-talet och långt in på 1900-talet, se sig delvis utkonkurrerat av den nya världen – Amerika. Drömmen om det unga fria landet fick emigration att skjuta i höjden, ca en femtedel av vår befolkning flyttade dit under perioden. Vid det sekelskiftet var Chicago ”Sveriges näst största stad”, för där bodde fler svenskar – ca 100 000 - än i alla svenska städer förutom Stockholm. Motsvarande rörelser sågs i Norge, Danmark, Polen och Tyskland. För att inte tala om Irland, då svårt svältdrabbat, varifrån president Trump själv delvis härstammar.
Den transatlantiska länken borde mot den bakgrunden stå sig stark och värnas, oavsett styre. Men USA av idag är inte vad det har varit. Systemet krackelerar till förmån för enskildas vinning – just det som konstitutionens maktdelning är tänkt att förhindra. Polariseringen slår in kilar mellan demokrat och republikan, städer och landsbygd, invandrare och infödda – en krutdurk som illa hanterad kan explodera. Utvecklingen är sorglig att skåda.
Men USA inte det enda land till vilket Europa har historiska, kulturella band eller affärsmässiga kopplingar. Kanada är ett självklart sådant. Även dit har emigrationen från oss varit stor, ja, det har rentav byggt landet. Australien likaså. Båda är dessutom delar av det gamla brittiska imperiet.
Samma sak gäller Nya Zeeland, som därtill liknar Sverige i bilden av ett litet land som står för frihandel, med toppnoteringar avseende demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och hög levnadsstandard. Även Japan och Sverige känns besläktade utifrån ländernas prägel av konformitet, civil ordning och högteknologi parat med historiskt sett förhållandevis homogena befolkningar som fostrat enhetliga traditioner.
Lägg till Sydkorea – en god handelspartner och ung demokrati, som nyligen visade prov på demokratisk robusthet när den sittande presidentens försök att införa krigslagar avvärjdes helt utan våldsutveckling och nu prövas i konstitutionell domstol. Dessa länder och fler har vi redan relationer med genom handel, diplomati och kulturella utbyten. Låt dem alla med samma värdegrund kroka arm med vårt Europa och bilda en ny, stark allians av vänner för en fortsatt frisinnad, demokratisk och marknadsbaserad världsordning.
För Donald Trump har visat att han inte är vän. Mer en mobbare och barnslig bråkstake som blir tvärtemot när världen inte funkar som han vill. Men! Även om han fick majoritet för sitt styre lider och skäms nu mängder av vettiga, demokratiskt sinnade amerikaner över administrationens skövling av institutionell stabilitet och demokratiska kärnvärden.
Och de har minst lika mycket att frukta som Europa. För vad händer, Gud förbjude, om Trump bestämmer sig för att på riktigt göra allvar av det som redan antytts under den gångna månaden – upphäva den konstitutionella begränsningen för hans presidentskap? Då om inte förr, riskerar vi ett läge där demokrater (oavsett partitillhörighet), tar till våld för att försöka rädda det land de en gång kände och älskar: The land of the free, home of the brave.
Måtte vi européer då ha skapat en så stark allians att vi kan bistå även vår fornstora hjälte i att finna en ny framtid präglad av de demokratiska värderingar de en gång så stolt lyfte sin fana för. För i nöden prövas vännen. Och vi sviker inte USA – det är vi, om inte annat, skyldiga våra amerikanska släktingar och dess förfäder.
Anna Lövheim är egenföretagare och opinionsbildare.