Fyrklövern är tillbaka. Centerpartiets klassiska symbol har tagits till nåder och ska åter användas. Gammalt möter nytt. Och nytt är det för fyrklövern består numera av fyra stiliserade hjärtan.
Miljöpartiets tidigare språkrör Gustav Fridolin fick massiv kritik när han som ny utbildningsminister gjorde handhjärta till Sveriges lärare. Centerns partiledare Annie Lööf har inte bara slagit Fridolins rekord, hon har revolutionerat genren. Det är som höjdhopp före och efter Fosbury-floppen.
Lööf själv säger att C äntligen har lämnat Alliansen bakom sig och fokuserar på sig självt och sin egen politik igen. Det är dock en bristfällig beskrivning. Centerpartiet har blivit det ultimata postpolitiska partiet. Varumärket och budskapet är allt. Om man har släppt taget om Alliansen har man i stället fäst sig vid Nya Moderaternas projekt. Det gick mycket ut på att fila bort alla trösklar som hindrade folk från att rösta på M.
Centern har tagit detta ett steg längre och helt placerat politiken i bakgrunden. Den finns fortfarande, men mer av pliktskyldighet. Personkulten är allt. Man ska inte längre rösta på Centerpartiet utan på Annie Lööf. Och hon är egentligen inte längre en politiker utan en profil. En influerare. Kärlek till alla!
Centerns nya framtidsagenda bär mottot "Ge kraft åt varje människa – för en hoppfull väg framåt". Det är inte en formulering man brukar stöta på i politiken. Däremot i de ständigt alltmer välsorterade hyllorna för självhjälpsböcker. Problemet är förstås att många självhjälpsböcker är rent nonsens. Somliga är rent av skrivna av människor som i stället försöker hjälpa sig själva men inte lyckas. Det senare förefaller passa in på Centern.
Den breda mitten som C ämnar dominera finns inte. Lööf avser att föra ett tvåfrontskrig – mot både SD och V. Varken mitten eller C är dock stark nog för detta. Partiet måste hitta ett sätt att fokusera på ena fronten. Alla vet vilken front hon kommer att välja och det börjar bli ett stort problem för C.
Ska C få något som helst inflytande måste man samarbeta med V. Här infinner sig Lööfs paradox. För att få ett förhandlingsutrymme mot vänstern måste hon ge sken av att kunna acceptera högern och SD. Och Centerns just nu viktigaste maxim är att man under inga som helst omständigheter kan göra det.
Detta kommer inte att sluta väl för den som går till val på god stämning.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.