Den 11 september 2022 går Sverige till val. Då avgörs vilka som får väljarnas förtroende att styra landet, regionen och kommunen i fyra år.
Samtidigt är mycket redan bestämt innan väljarna går till valurnorna. Partierna har i stora drag redan avgjort vilka personer som kämpar om väljarnas förtroende. Det är partiernas interna nomineringar av kandidater som mynnar ut i de listor som vi som väljare har att kryssa i vallokalen. Men processerna som bestämmer vilka som får stå högst upp på listorna ådrar sig inte lika mycket uppmärksamhet i jämförelse med annat kring ett val. Det är synd. Nomineringarna är spännande och viktiga. Dessutom fördelas mycket makt i processerna.
Det kan dock vara svårt att veta exakt vad som avgör vilka som kommer högt upp på valsedlarna. Nomineringsprocesserna är för det mesta tilldragelser som anses vara interna angelägenheter för partierna. Så trots att de har dragit igång så sakteliga just nu är det inget som det märks särskilt mycket av.
Det som utåt skvallrar om att det har börjat dra ihop sig till nomineringstider är nyheterna om politiker som av olika skäl har bestämt sig för att inte ställa upp för omval, så som Norrköpings kommunalråd Kikki Liljeblad (S). ”Ska jag påbörja en ny karriär är det dags nu”, konstaterade Liljeblad (NT 17/5). Även i Moderaterna i Norrköping rör det på sig. Partiets före detta toppnamn Fredrik Bergqvist lämnar sina politiska uppdrag i kommunen, efter interna strider (NT 20/5). Sedan tidigare har också Magnus Ek (C), riksdagsledamot från Gryt i Valdemarsviks kommun, meddelat att han inte ställer upp för omval. Ek har sagt att han vill göra något annat i livet.
Att Magnus Ek kom in i riksdagen från första början är dock ett uttryck för hur viktiga partiernas nomineringsprocesser är. I förra valet var striden hård om C:s enda östgötska riksdagsmandat. Linköpings kommunalråd Muharrem Demirok fick när alla personkryss var räknade 1 175 röster – 40 fler än Ek. Men dessa räckte inte för att komma över den i Sverige ganska högt satta gränsen för att få bli personvald till riksdagen, som är fem procent av partiets röster i valkretsen. Så tack vare att Ek var listetta efter partiets interna provval kom han in i riksdagen.
Partiernas nomineringsprocesser förtjänar större uppmärksamhet. Fler borde engagera sig i partier och intressera sig för Sveriges motsvarighet till de så välbevakade amerikanska primärvalen. Trots allt är det mycket politisk makt som fördelas genom dessa stundande nomineringsprocesser.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.