Vi måste rusta upp, på flera sätt. Man kan tycka att vissa grunder i samhället – som skola, vård och räddningstjänst/militär – ska finnas och fungera utan att vi behöver ligga sömnlösa på nätterna. Men i väntan på bättre helhetslösningar fortsätter vi lappa och laga där det brister.
Det syns i vardagen: Förskolor och skolor har svårt att hitta vikarier och lärarbristen i stort beräknas ligga på närmare 80 000 (!) år 2031, enligt Skolverkets prognoser. Det är inte bara en skolfråga, utan en fråga som rör hela samhället.
Om framtidens arbetskraft inte klarar skolgången på grund av att det inte finns lärare som lär ut, hur ska samhället då kunna fungera? Blir vi tvungna att låna in kompetens från andra länder som faktiskt har gjort hemläxan?
Något måste göras. Men både Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet går emot Skolverkets förslag om att stötta obehöriga lärare för att öka kompetensen (DN Debatt 3/6). Lärarfacken menar att denna ”skenutbildning” undergräver läraryrket (DN Debatt 5/6).
Vi har 31 000 personer utan lärarutbildning i grundskolan och gymnasieskolan, och knappt 40 procent saknar förskollärarutbildning i förskolan. För att vi inte ska stå helt utan lärare i klassrummen har Skolverket alltså gått ut med stöddokument till skolornas rektorer för att ”rusta upp” obehörig personal. Det här är en tillfällig krislösning och kommer med största sannolikhet inte, som lärarfacken tror, att devalvera läraryrket. I stället skapas bättre förutsättningar för att landets barn och elever över huvud taget ska få en lärare.
Därför borde initiativ som Skolverkets välkomnas. Det betyder samtidigt inte att arbetsgivare ska sluta tänka långsiktigt. Fler behöver utbilda sig till välfärdsyrken – och då behövs bland annat fler vägar in och bättre villkor. Egentligen vore det bra om vi kunde erbjuda fler sorters yrken och karriärtrappor inom läraryrket. Med fler administratörer och annan stödpersonal skulle lärarna kunna fokusera mer på att vara just lärare och undervisa. Det skulle snarare hjälpa än stjälpa en efterlängtad statushöjning i yrket.
Sverige ligger högt i många kvalitetsmätningar: Vi har bra bostäder, ligger i framkant inom digitalisering och jämlikhet – vi har det på många sätt bra. Till den dag något händer. Då står vi där med mössan i hand och väntar på hjälp från annat EU-land. Vilket vi också fick under fjolårets stora skogsbrand. Men vi ska inte börja ta sådan hjälp för given, utan måste bättre rusta våra egna grundförutsättningar: Skola, vård och polis/försvar ska fungera som en sorts grundhygien.
Menar verkligen lärarfacken att vi hellre ska ha det lärarlöst än legitimationslöst i klassrummen? Förmodligen inte. I just den här striden får man snällt ta ett steg tillbaka och ge Skolverket rätt. Vi behöver kortsiktiga krislösningar i väntan på den mer långverkande lösningen på skolans – och hela samhällets – problem.