Från och med den 2 januari ska alla katter märkas och registreras hos Jordbruksverket. Den ansvariga myndigheten har avrått från det nya kravet, men det struntade en majoritet av riksdagen i. I mars förra året klubbades kravet på ID-märkning av katter.
Bakom beslutet stod en ovanlig politisk allians. Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna gick samman. Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet röstade däremot nej.
Det nya kravet kan ses på en rad sätt. Ett är att ett obligatoriskt kattregister säkerligen kan hjälpa till att bekämpa problemet med katter som inte tas om hand och stryker runt. Ett register lär även hjälpa fler att få hem sina bortsprungna katter. I alla fall för en tid.
För alla som har haft med katter att göra vet att de bor var de vill. Det spelar inte någon roll vad vi människor säger. Har en katt bestämt sig för att den har flyttat från sina ägare så är det bara en tidsfråga innan den drar igen. Enda möjligheten att stoppa den är att låsa in den stackars katten.
Egentligen är det konstigt att uttrycket säger ”fri som en fågel” och inte ”fri som en katt”. För katter är frihetstörstande djur som ogärna inordnar sig i mänskliga hierarkier. Och Statens Jordbruksverks regelsamling och länsstyrelsens inspektörer kan inte göra något åt det.
Trots detta har vi numera ett tvång att registrera katter. Det är som om S, SD, V, MP, och L i sin strävan att inordna hela världen i statlig byråkrati har glömt hur katter är beskaffade.
Vad händer då om en katt inte är registrerad? I början verkar det mest som om myndigheterna vänligt men bestämt kommer att påminna ägaren. Men med tiden hägrar hot om vite mot de som inte märker sina inneboende katter.
Mer outtalat är vad som med tiden kommer att ske med katter som är sina egna herrar – eller herrelösa, som de lär ses av myndigheterna. Det logiska är att de i högre grad än i dag kommer att avlivas. Något som lär kunna slå särskilt hårt mot de så kallade bondkatterna.
För på landsbygderna har katter i alla tider vandrat mellan gårdar, blandat sina gener och lagt grunden för katterna utan stamtavla. Det är den genpoolen som nu hotas.
När S, SD, V, MP och L tog beslut om ett kattregister verkar de inte ha haft tankarna på landsbygdernas bondkatter, som likt luffaren i Astrid Lindgrens berättelser på våren vill sträcka ut sina ben och vandra iväg.
Det går inte att äga en katt. Låt den förbli fri från statlig överhöghet.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.