I Rejmyre har det nyligen startats upp tillverkning av gin, akvavit och vodka. Bakom satsningen står Rebecca "Bex" Almqvist. Och siktet verkar inställt på exportmarknaden.
Hon har tidigare jobbat på ett antal globala spritjättar, men har nu bestämt sig för att satsa i Rejmyre tillsammans med sin sambo Viktor Söderberg som driver Reijmyre glasbruk sedan ett par år.
När Rebecca Almqvist intervjuas i NT om satsningen säger hon att hon alltid har drömt om ett eget destilleri ”och det är perfekt här i skogarna i Rejmyre.” Just den här beskrivningen – om destilleriet i skogen – återkommer i marknadsföringen. På den engelskspråkiga hemsidan välkomnas konsumenter till de djupa skogarna i Östergötland. En pelarsal av höga tallar utgör miljön för reklambilderna.
Det spännande här är att när Rebecca Almqvist talar om verksamheten ”i skogarna” är det rakt igenom positivt laddat. Men så har det inte alltid varit. Att bo eller driva en verksamhet ”i skogen” har varit en omskrivning för att befinna sig mitt i ingenstans. På en plats bakom månen, där bussarna har slutat gå och kommunen stänger skolorna. Om den ens har funnits offentlig service från första början.
Trakterna runt Rejmyre är också särskilt omtalade för sina djupa skogar och berg. När Östergötland beskrevs i början av 1800-talet av Per David Widegren skildrade han hur resande från Åby gästgivargård i stort sett bara såg skog. Den gamla gården Rodga, belägen halvvägs mellan Norrköping och Rejmyre omskrevs närmast poetiskt av Widegren som ”inhägnad av skogar och berg”.
Den avskärmning som de djupa skogarna ger verkar dock vara på väg att bli alltmer attraktiv. Avstånd som tidigare har avskräckt vänds till något positivt. Satsningen på såväl glasbruket som destilleriet i Rejmyre lär vara uttryck för det.
Flera samhällstrender talar också för att platser likt Rejmyre kan ha framtiden för sig. En pådrivande faktor lär vara den ökande kriminaliteten i många större städer. För vad gör föräldrar som hör rapporterna om kriminella gäng som rekryterar allt yngre och om ökad droganvändning allt längre ner i åldrarna? En lösning är att flytta ut i skogen. De djupa skogarna och bergen blir en barriär – en inhägnad.
En elektrifierad fordonsflotta och allt bättre möjligheter till hemarbete lär även med tiden omformulera vilka orter som kan dra inflyttare. En utveckling som lär drivas på av de höga fastighetspriserna i städer.
Mycket talar för att inställningen till skogarna i norra Norrköpings kommun och Finspångs kommun är på väg att ändras. Att bo i skogen kanske snart betyder något helt annat än förr.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.