Ordet ”dumpstring” kommer av engelskans ord för sopcontainer och innebär att man söker efter avfall som andra har slängt, i synnerhet mat men även annat brukbart som elektronik, kläder och möbler. Det kanske låter som något från en annan tid, något för den riktigt utblottade, men fenomenet har vuxit fram i västvärldens storstäder sedan 1990-talet – och fortsätter att öka.
Nyligen gjorde Dagens Nyheter ett reportage om att dumpstring syns mer och mer i sociala medier (10/2). Tidningen dök med Andreas Jakobsson för att leta ännu ätbara varor som kastats av butiker. Jakobsson säger sig spara över 4000 kr i månaden på detta. Det är onekligen en attraktiv summa att månadsspara. Men om många är beredda att klättra ned i sopcontainrar för utgående mat borde väl mer kunna göras innan maten faktiskt slängs?
Andreas Jakobsson verkar hålla med. Han har skrivit boken Svinnlandet och bloggar dessutom kontinuerligt om matsvinn. På sin blogg kritiserade han nyligen regeringens satsning på sex miljoner kronor i sex år för att minska matsvinn. Han anser att det är för lite, bland annat för att ”göra kampanjer för att få hushållen att halvera sitt svinn kostar mycket pengar”. Men är verkligen staten den bästa slöseriombudsmannen?
Miljömedvetenhet och matsvinn engagerar redan väldigt många människor runtom i landet. I stället för statliga satsningar kan en förenad kraft av butiker, grossister och privatpersoner lyckas – kanske till och med bättre.
För det går att göra mer. Trots mängderna utgående varor som slängs rabatterar butikerna sällan mer än 30–50 procent av det ursprungliga priset. När maten går ut samma dag eller kanske till och med har gått ut (ja, butiker får sälja och skänka sådana varor så länge det gäller ett passerat bäst före-datum och inte sista förbrukningsdag) kunde väl priset pressas ännu mer?
För det är trendigt att förebygga matsvinn – och man kan göra affär på det. Så resonerar bland andra skaparna av ”Karma”, ett av många initiativ som kommit i och med kombinationen av digitalisering och miljömedvetenhet. Du kan ladda hem en app och genom den betala halva priset för en maträtt som inte åts upp igår, men som fortfarande är ätbar. Du får en prisvärd matlåda och restaurangkökens mat behöver inte gå till spillo – ett win win mot matsvinn!
Hela 219 ton bröd slängs eller skickas varje dag tillbaka från butikerna till bagerierna i Sverige, visar en forskningsstudie från Högskolan i Borås och Sveriges Lantbruksuniversitet (juni 2019). Sedan rapporten släpptes har nyttan med avtalsmodellen mellan de stora bagerierna och butikskedjorna börjat diskuteras. Den innebär att butikerna säljer på kommission; de ”ställer ut” brödet i butiken och bagerierna äger brödet tills det säljs. Detta minskar risken för butikerna, men försvårar säljande prispress när brödet blivit äldre.
För egen del stötte jag på dumpstring första gången under studietiden i gröna Baden-Württemberg i Tyskland. Andra studenter berättade gärna om hur de klättrade ned i restaurangers containrar och på så sätt fick pengar över till annat (öl). Det kändes både smutsigt och farligt. Jag gick hellre till Lidl:s hylla för nedsatta varor än att ge mig ut på liknande gräv.
Nu har det glädjande nog blivit vanligare att de flesta mataffärer prissänker utgående mat. Det gör med stor sannolikhet att fler värdesätter miljön och pengen man spar in utan att nödvändigtvis söka i soporna.
Katarina O’Nils Franke är redaktionssekreterare i Axess och författare, aktuell med romanen ”Ett annorlunda avtal”.