Ledare: Elsparkcyklar går bättre än rikets säkerhet

Finns det samhällsproblem som är så pass svårlösliga att inget görs? Det verkar vara farhågan när allt fler beväpnar sig med tårgas och pepparsprej, rapporterar Tullverket. Försök till självförsvar tycks vara tecken i tiden. Det görs helt enkelt för lite från politiskt håll.

Runtom i landet ser vi uttryck för en eskalerande brottslighet. Skjutningar och sprängdåd har blivit så vanligt förekommande att vi börjar bli avtrubbade. Det är en illavarslande utveckling; att vi inte reagerar mer på något så pass frihetsinskränkande som kriminalitet och våld.

Kanske ännu mer oroande är att vår statsminister inte heller tycks reagera. Stefan Löfven (S) har fått mycket kritik för sin intervju i SVT:s Agenda (17/11) – och kritiken är befogad. Varför görs inte mer? Varför får vi inte den grundläggande trygghet från staten som vi betalar skatt för?

Det kostar naturligtvis. Men var ligger prioriteringarna? Vi behöver först och främst en trygg grund att stå på för att sedan kunna sköta våra arbeten och leva våra liv.

Något som det däremot görs något åt för att förbättra städers säkerhet, miljö och framkomlighet är elsparkcyklarna. Antalet elsparkcyklar ökar i alla städer och är nu också på väg till Linköping och Norrköping. Problem med nedskräpning och fortkörning diskuteras mycket – och problemen rättas till. Ihop med polisen löser elsparkcykelbolagen böter för felparkering och genom digitala verktyg kan man tvinga ned hastigheten till laglig fart.

Det är ju bra att våra elsparkcyklar rullar. Men det blir lite ironiskt att det är sådant som fungerar när säkerheten i samhället inte gör det.

Det finns dock en logisk förklaring. I fråga om elsparkcyklarna står det bolag bakom som satsat pengar och engagemang på att försöka få igång en lönsam affärsmodell. Om man vill finnas kvar på marknaden har man all anledning att snabbt rätta till fel när det klagas.

Men varför kan inte staten reagera på liknande sätt? I Sverige betalar vi stora summor skatt, bland annat för att statsapparaten ska fungera och värna vår fred och frihet. Politikerna borde reagera som elsparkcykelbolagen och komma med lösningar så fort tryggheten hotas.

Redan i somras kom polisens nya lista över utsatta områden i landet. På den finns inte mindre än 60 platser som definieras som utsatta. Detta innebär bland annat att offentliga våldshandlingar riskerar att skada tredje man, att narkotikahandel bedrivs öppet och att ett utåtagerande missnöje mot samhället förekommer. Storstäderna är överrepresenterade, men även mindre städer som Norrköpings finns med. Tidigare utsatta området Hageby har tagits bort från listan, men Klockaretorpet och Navestad klassas som utsatta områden.

Polisen har fått viss kritik för att gå ut med dessa områden för att det kan vara stigmatiserande och uppröra dem som bor där. Men det är väl hög tid att visa öppenhet och tala klarspråk så att konkreta åtgärder kan vidtas?

Men när människor längtade efter klarspråk gjorde Stefan Löfven oss besvikna i Agenda-intervjun när han skyllde ifrån sig och fastnade i resonemang om migrationsfrågan. I stället för att hamna i diskussioner om huruvida fler eller färre ska komma till Sverige bör vi prata om hur vi tar hand om samhället här och nu. Löfven påstår att han arbetat med att knäcka brottsligheten från dag ett. Om så är fallet kanske han borde arbeta på en strategiomläggning eller ännu fler satsningar?

Medan vi väntar på problemlösningar från ovan kan vi åtminstone glädjas över att problem med felparkerade och fortkörande elsparkcyklar tas på allvar.