Den svenska sjukvårdsdebatten kommer framöver att kunna delas in i ett ”före” och ett ”efter” Corona. Den kris som nu pågår kommer att sätta så pass djupa avtryck att det kommer att förändra vårt synsätt på sjukvårdspolitiken.
Sjukvården har i val efter val rankats av väljarna som den enskilt viktigaste eller näst viktigaste frågan, men det har inte alltid avspeglats i partiernas prioriteringar och medias rapportering. Till stor del beroende på att sjukvården styrs av regioner och inte av staten, vilket gör det mer komplext. Det som hänt i Stockholm har ofta blivit hela Sveriges vårddebatt trots att den politiska styrningen ser olika ut på olika håll i landet. Coronapandemin kommer sannolikt att rita om kartan på mer än ett sätt.
Nu höjs rösterna för ett ökat statligt ansvar. Inte minst den akuta materielbristen som gjort sig gällande reser krav på en nationell samordning av tillgången på nödvändig skyddsutrustning för vårdpersonalen. Idag åvilar ansvaret på respektive region, men få eller inga tycks ha sett nödvändigheten i att bygga upp lager med produkter. Precis som inom industrin har det ansetts för kostsamt. Ändå har flera regioner precis hämtat andan efter haveriet med en stor upphandling i höstas där man bytte leverantör av varuförsörjning. Ett byte som gick allt annat än smärtfritt och tvingade flera regioner att ställa in operationer på grund av materielbrist.
Ekot har granskat de tre största regionernas pandemiplaner. För tio år sedan fanns skrivningar om lagerhållning av skyddsutrustning, men idag finns inte skrivningarna kvar. Och ingen tycks riktigt veta varför.
Ett annat problem är bristen på läkemedel, som också det härrör från att man inte prioriterat någon nämnvärd lagerhållning i regionerna och avsaknaden av nationellt ansvar. Socialstyrelsen har försökt lyfta problemet i flera års tid i deras risk- och sårbarhetsanalyser, men responsen har fram till nu varit ljummen.
Vi kan nog räkna med en rikstäckande diskussion även när det gäller frågor om bemanning och vårdplatser framöver. Den tidigare statsministern Göran Persson (S) uttryckte häromdagen att den långsiktiga bemanningen inom offentlig sektor är en av de viktigaste åtgärderna han skulle ta tag i om han vore statsminister idag. Och visst är frågan angelägen. Hur många andningsmasker och plasthandskar som än köps in i framtiden hjälper det ju inte om det inte finns tillräckligt många utbildade som är beredda att sätta på sig dem.
De partier som tydligast driver ett förstatligande av sjukvården (i dagsläget Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna) har fått en ny laddning argument för sin sak. Om de lyckas skjuta hål på rådande system återstår att se. Det svenska sjukvårdssystemet har i varje fall sällan varit så hårt prövat som nu.
Eleonore Lundkvist är statsvetare och politisk sekreterare för Moderaterna i Region Västmanland, med sjukvårdsfrågor som specialitet.