Kommunalt ägda campingar verkar vara en ständig källa till konflikter. Vem som ska äga och driva dem diskuteras återkommande inom politiken. Blir det tal om försäljningar är det ofta samma visa – ska bara husen eller även marken säljas, och hur kan det säkerställas att det förblir en camping.
Exemplen är många på anläggningar vars framtid i det kommunala hägnet har varit uppe till diskussion under senare år. I Valdemarsviks kommun har natursköna Eköns camping i Gryt under årtionden varit en ständig källa till åsiktsutbyten, kring drift och driftsformer. Och för den som kommer ihåg så var det för över tiotalet år sedan politiskt turbulent kring hur framtiden skulle se ut för campingen på Grännäs i Valdemarsvik.
Går vi till Söderköpings kommun resulterade sju år av förhandlingar i att delar av Tyrislöts camping såldes förra året. Och Korskullen är ett annat område i Söderköping där det har varit återkommande politiska diskussioner under det senaste dryga årtiondet om camping- och vandrarhemsverksamheten.
I Norrköping pågår en liknande debatt i detta nu. Norrköpings kommun har under året haft uppe frågan om framtiden för Sörsjöns camping, norr om Åby. Anläggningen ägs i dag av kommunen och är i behov av upprustning. En klassisk utgångspunkt för stridigheter.
Olika modeller har stötts och blötts för hur Sörsjöns framtid ska kunna se ut. Först beslutade kommunen att sälja husen på området men inte marken, som en köpare skulle få arrendera. Men efter ett anbudsförfarande där till slut bara ett bud godkändes, som i sin tur var för lågt, har ett nytt beslut tagits av kommunfullmäktige. Nu ska hela anläggningen bli kvar i kommunal ägo.
I NT förklarade nyligen det ansvariga kommunalrådet Reidar Svedahl (L) de tvära kasten från kommunens sida med: ”Vi politiker tänkte fel”.
Om politikerna verkligen hade fel från början kan diskuteras. För det kan på goda grunder ifrågasättas om det är en kommunal angelägenhet att äga en camping. Däremot är det, oaktat sakfrågan, viktigt att politiker kan tänka om och erkänna misstag så som Svedahl gör.
En underskattad del i det politiska hantverket är just förmågan att hela tiden tänka efter och vara beredd att ompröva. Tyvärr är dock detta – att som politiker kunna tänka om ifall det krävs – en egenskap som det närmast ses ner på. En politiker som ändrar sig kan lätt beskrivas som svag. Men att erkänna misstag är inte ett svaghetstecken. Tvärtom är det en styrka.
Att träna det politiska hantverket är något som alla politiker behöver göra. Och konflikter kopplade till kommunala campingar är och förblir en outtömlig källa till sådan träning i praktisk politik.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – lantbrukarnas affärstidning.