Kan Ryssland köpa tingsrätten? Den frågan ställde jag här på ledarsidan våren 2017. Det är en av flera texter som sedan dess har publicerats här på ledarsidan om det besvärande i att staten inte längre äger en del av sina viktigaste hus.
Under Alliansregeringen öppnades det för privata bolag att gå in som ägare till polishus och tingsrätter. Och läget i Norrköping är representativt för landet. Polishusets huvudägare är en pensionsfond. Den nya tingsrätten, som byggs vid Norra Promenaden, ägs av sju svenska pensionsstiftelser.
I de allra flesta fall är ägarna till de viktiga husen långsiktiga och stabila, likt i Norrköping. Kanske är det därför de politiska partierna inte har sett någon fara med upplägget. Fram tills nu.
Orsaken till förändringen är krisen i Samhällsbyggnadsbolaget, SBB. Det skuldtyngda fastighetsbolaget äger bland annat polishus, kommunhus och ett regementsområde. Och nu är alla fastigheter till salu. Som en följd varnas det för att polisstationer kan köpas av Ryssland eller Kina.
Från såväl höger som vänster höjs därför röster för att staten bör äga byggnader som är viktiga för landets inre och yttre säkerhet. Det har sina skäl. Det är väldigt speciella och symboliskt betydelsefulla fastigheter med komplexa säkerhetskrav som inhyser verksamheter med stort behov av oberoende.
Hur kommer det sig då att politiken inte har agerat tidigare? Varför krävs det en kris för att få upp frågan?
Från höger har det under senare år avfärdats som vänster att fastigheterna ska ägas av staten. Få har tagit resonemanget längre, till att det också är höger att försvara statens kärnuppdrag och vårdandet av de samhällsbärande institutionernas oberoende.
Men om högern har låtit generella principer styra verkar vänstern och i synnerhet Socialdemokraterna snarare ha låtit kortsiktiga ekonomiska överväganden vara vägledande. På annat sätt är det svårt att förstå den ganska omfattande privatisering av offentliga fastigheter som på många håll varit S-märkt.
För det är inte ovanligt att S-ledda kommuner har sålt viktiga hus och hyrt tillbaka på långa kontrakt, vilket kortsiktigt har kunnat stärka ekonomin. Och på köparsidan har inte sällan SBB funnits, som grundats och letts av socialdemokraten Ilija Batljan – som för tiotalet år sedan spåddes en lysande karriär inom S.
Det som krävs nu är omprövning i alla partier. Vissa hus bör staten äga, likt polishus och tingsrätter. Samtidigt sköts de flesta andra fastigheter bäst i privat regi. Risken är dock att politiken nu svänger, från en extrem till en annan.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.