Finspångs oroväckande inspektioner

Det är värt att kämpa mot våld i hemmet och civilkurage är en viktig del av det arbetet. Men det finns gränser man bör vara försiktig kring.

Jaha, hur var det här då?

Jaha, hur var det här då?

Foto: Tumisu/Pixabay

Krönika2022-12-07 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

En vecka fri från våld. För de flesta av oss låter det ju inte så märkvärdigt. Nästan alla veckor är fria från våld. Men för alldeles för många kan varje dag sluta med övergrepp, misshandel och våldtäkt. I det egna hemmet. Offren är framför allt, men absolut inte enbart, kvinnor och barn.

En vecka fri från våld är också namnet på en årlig kampanj skapad av organisationerna MÄN och Unizon och som uppmärksammas av många kommuner. Däribland Finspång.

Att vilja göra något åt våldet i hemmen är förstås bra. Det är ett helvete som ingen borde behöva genomlida. Men det innebär inte att vilka åtgärder som helst är acceptabla för att få stopp på det. Finspång är en av landets många kommuner som har anslutit sig till konceptet Huskurage, vilket sjösattes i samband med En vecka fri från våld i slutet av november.

Konceptet, som bygger på att försöka normalisera att människor ska ingripa eller anmäla sina grannar när de misstänker att något otillbörligt sker, har blivit väldigt framgångsrikt i bemärkelsen att många anslutit sig till det. Däremot har det också kritiserats häftigt eftersom det inte går att hitta några belägg för att det fungerar. Brå har försökt, två gånger till och med och det till en kostnad av hundratusentals kronor. Ändå har man inte kunnat visa att metoden faktiskt fungerar.

Så när Finspång också verkar involvera det kommunala bostadsbolaget Vallonbygden och dess hantverkare i programmet närmar vi oss en farlig gräns. Två av bolagets reparatörer intervjuades i NT i samband med detta. Ingen skugga ska falla över dem, de gör säkerligen ett utmärkt arbete och är bara goda medmänniskor. 

Om hantverkare ser något allvarligt i ett hem de besöker ska de självfallet anmäla det. Men det blir annorlunda om man iscensätter ett arbete där de närmast uppmuntras att hitta fel och brister att anmäla när de går in en bostad. I så fall ändras allt. Plötsligt har vi lämnat civilkuragets uppbyggliga domäner och trätt in i det kommunala spionagets intergritetsinkränktande marker. 

Ska den som bor i kommunens bostäder tvingas finna sig i att kommunen i praktiken genomför heminspektioner? Det för inte tankarna till ett öppet, demokratiskt samhälle utan till förtryckande regimer där det offentliga alltid går före medborgarna.

Finspång bör agera försiktigt så att man inte träder över denna gräns i onödan.

Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.