Mohammed, som pojken som utsattes kallas för, berättar för NT att han fortfarande lider fysiskt av misshandeln han utsattes för på Sandbyhovsskolan. En elev höll fast Mohammeds huvud mellan sina ben, sparkade honom i huvudet flera gånger och stampade på hans huvud. Det hela filmades av förövaren och av flera andra elever. Filmerna spreds snabbt på sociala medier.
Upprepat våld mot huvudet är ingen liten sak utan ett hänsynslöst beteende och en mycket allvarlig misshandel. Filmandet rymmer därtill en förnedringsaspekt med betydligt fler förövare. Ändå berättar Mohammeds mamma hur hon samma dag fick ett samtal från skolan om att hennes son tjafsat med en annan elev och att båda skickats hem.
Skolan ska inte heller ha polisanmält misshandeln förrän efter att mamman frågade om det och gjorde en egen anmälan. Rektorn lutar sig mot att man inte har någon rutin för att meddela den drabbade. I en intervju med NT låter rektorn som en presstalesperson som bara ska avfärda frågorna, inte som en ansvarig för en skola där en allvarlig misshandel nyss har inträffat. Hon fortsätter in på skolans ansvar för förövarna samt konstaterar att skolan har ganska många kränkningsanmälningar vilket hon generellt tycker är bättre än om där inte fanns några.
Att hon sitter längst upp i en verksamhet som är ansvarig för unga människors välbefinnande och utbildning går knappt att utläsa. Hon borde vara arg, eller åtminstone påtagligt upprörd. Sådant här ska nämligen inte få inträffa och att det ändå har gjort det är ett oacceptabelt misslyckande och måste behandlas som ett sådant.
På andra skolor kan man anta att reaktionen också blivit en annan. Nu konstaterar man mest att det här var ju tråkigt men vad ska man göra. Mohammeds morbror har rätt när han påpekar att det är den som har gjort fel som ska byta skola. Men det kommer inte att hända, och Sandbyhovsskolan kommer inte att ändras.
Mohammed borde inte behöva fundera på att byta skola. Men principer är mindre värda när de krockar med ungas välmående. Fler än Mohammed borde kanske överväga att lämna Sandbyhovsskolan. Den tar inte sitt ansvar för eleverna på allvar.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.