Förmynderi i landet lagom

Det är inte lätt att vara människa. I Sverige.

Lagom?

Lagom?

Foto: Caisa Rasmussen/TT

Krönika2023-09-16 05:00
Detta är en ledarkrönika. NT:s ledarsida är moderat.

Vi får inte dricka för mycket och inte döpa våra barn till vad som helst. Då sätter systemet stopp. Men vet staten alltid bättre?

I början av veckan kom ett par illavarslande nyheter. Du får endast dricka fyra – små – starköl vid ett tillfälle, en gång i månaden. Dricker du mer än så? Då bör du erbjudas vård. Detta gäller både män och kvinnor, enligt Socialstyrelsens nya alkoholrekommendationer till hälso- och sjukvården (TT 12/9). För män innebär detta en skärpning, medan kvinnor ligger kvar på samma nivå. Det kan vara farligt att leva.

Föga förvånande möttes nyheten med en hel del skratt och kritik. För vilka tror Socialstyrelsen att vi är? Det är självklart viktigt att veta sina gränser och försöka leva ett balanserat liv, men alltför många och snäva gränssättningar riskerar bara att leda till förtroendetapp för myndigheten.

Den andra nyheten var att föräldrar i Götene kommun blev stoppade av Skatteverket när de ville döpa sin dotter till Micro. Ett lite annorlunda namn kanske, men det var för all del tänkt som ett mellannamn. Skatteverkets svar till föräldrarna blev att ”namnet är inte förenligt med svenskt namnskick, och kan dessutom leda till obehag för flickan” (Sveriges Radio 12/9). 

Mikro betyder nämligen ”liten” och det är alltså förminskande, enligt Skatteverket. Men detsamma bör väl även gälla Mini? Det är emellertid ett godkänt svenskt namn som, enligt namn.nu, bärs som tilltalsnamn av 76 kvinnor och 4 män i Sverige. Man blir lite nyfiken på hur resonemanget gått när Skatteverket upplevt att ett namn framkallar mer obehag än ett annat snarlikt.

Både avslag mot namn och tillslag mot alkoholkonsumtion är exempel ur vår svenska vardag. Det drabbar inte alla alltid, men ibland smyger sig obehaget på av att vi har ett system som är tänkt att skydda oss så till en grad att det inskränker. Och att det är på detta vis är vi så pass djupt invaggade i att det framstår som om Mattias Svensson är den enda som säger till och vill sätta stopp. Han är ledarskribent i Svenska Dagbladet och författare – bland annat till Glädjedödarna. En bok om förmynderi (Timbro, 2011). I Glädjedödarna påpekar han faran med dem som vill förbjuda och reglera allt som gör människor glada. ”Friheten gör inte världen farligare, bara roligare” är något av en sensmoral i hans bok.

Om Sverige rättvist ska kallas ”landet lagom” bör vi också kunna leva efter lagom-principen, utan att få statliga pekpinnar riktade mot oss i stort och smått.

Det är viktigt att kunna ifrågasätta när vi har ett upplägg i Sverige som (lite förenklat) säger: du klarar dig inte utan staten, lilla vän. Mänskligheten behöver både trygghet och frihet för att kunna sträcka sig långt nog att nå nya höjder och utvecklas. Det känns extra viktigt i tider av ekonomiska problem och krig i vårt närområde att vi får koppla av för att orka med.

”Livet är oregerligt, det är inte lätt att vara människa, det är nästan omöjligt”, skrev Strindberg. Och det är synd om människorna. Åtminstone om vi bromsas upp och tyngs ned av ett alltför omhändertagande och förmyndande system som aldrig riktigt låter oss vara fria. Så låt oss höja ett – litet – glas och fundera över detta. Vill vi leva långa eller lyckliga liv?

Katarina O’Nils Franke är redaktionssekreterare i Axess och författare.