I fredags berättade NT om Susanna Nybom vars barn har glömts bort av förskolepersonalen inte färre än fyra gånger. Först hände det ett barn tre gånger och nyligen drabbade det hennes yngste son som fick sitta själv på avdelningen i en halvtimme medan de andra åt lunch. Hennes äldre son glömdes vid ett tillfälle kvar utomhus när resten av avdelningen gick in.
En sådan försummelse får en förskola helt enkelt inte uppvisa mot ett barn. Förhoppningsvis har inget av barnen i fråga tagit någon djupare skada av det som har inträffat. Men det är värt att minnas att barn kan vara känsliga för att bli förbisedda på det här väldigt aktiva viset.
Som förälder blir man naturligtvis orolig. Rent praktiskt om än inte juridiskt, än, är förskolan en plats man måste lämna sina barn på. Det är väldigt få förunnat att kunna få ihop tillvaron på något annat sätt. Men det är inte lätt att lämna bort sina barn till andra. De är utan jämförelse det absolut dyraste vi har. Och som föräldrar har vi ett enormt ansvar för våra barns välmående.
När vi lämnar bort barnen på förskola eller skola och fritids övertas en stor del av det ansvaret av förskolan eller skolan. Personalen har en skyldighet att se till att barnen får en bra vistelse där de känner sig trygga och något i närheten av älskade, särskilt de små barnen. De ska också ges en meningsfull och någorlunda utvecklande tid. Men omsorgen är många gånger viktigare, särskilt på förskolan.
Men när barn upprepade gånger glöms bort tas inte detta ansvar. Inte ens nära. Och det är inte acceptabelt. Susanna Nybom säger till NT att de har funderat på att byta förskola. Det ska verkligen inte behövas.
Möjligheten att kunna välja är fantastisk. Det gör det möjligt att tillvarata specialintressen eller att följa en viss pedagogik som passar ens barn extra bra. Men det kostar att byta.
Dels för föräldrarna som ofta får en betydligt krångligare logistik att ta hänsyn till. Men framför allt för barnen. Utöver familjen är förskolan deras stora sociala sammanhang. Ofta har de merparten av sina kamrater där och att byta kan vara uppslitande för ett barn.
Det kan finnas mycket goda skäl att göra det ändå. Men att personalen gång på gång glömmer bort ens barn och inte tar sitt ansvar som pedagoger hör inte till dem. Så dålig får en förskola bara inte vara.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.