En av de viktigaste förmågorna för en försvarsmakt är att snabbt kunna hantera nya förutsättningar och hot. Verkligheten följer sällan gamla planer, än mindre anpassar sig en fiende till våra interna beslutsprocesser när vi är i fred.
Europa befinner sig i krig. Ett av de större europeiska länderna är utsatt för ett omfattande konventionellt krig vars motsvarighet i europeisk historia vi måste gå tillbaka till andra världskriget för att finna. Ryssland har genom sitt brutala överfall, sitt tal om att stjäla andra länders territorium och genom att ställa krav på andra att underordna sig dess intressesfär visat att hoten handlar om Europa i sin helhet, inte bara Ukraina.
Sprängningarna av Nord Stream-ledningarna och hoten mot andra länder är en del av ett större perspektiv som visar att Putin gärna vill föra kriget inte bara genom en invasion av Ukraina utan också genom andra attacker. Det får inte finnas någon tvekan om vårt stöd till Ukrainas försvar eller om vår vilja och förmåga att försvara oss själva.
Det är mot bakgrund av ett pågående krig, det faktiska skeendet i Östersjön samt vår medlemskapsprocess för Nato anmärkningsvärt att regeringen på fullt allvar hävdar att det inte går att rusta Sveriges försvar snabbare än att vi kring 2028 kan nå upp till den 2%-nivå som det numera finns en enighet i Sverige om. Mitt i ett krig i Europa hävdar de att det inte går stärka försvaret snabbare inför dagens hot, bara inför framtida hot. Det är tur att Ukrainas försvarsmakt inte tänker så. Den ryska krigsmakten följer nämligen vare sig den ukrainska eller svenska försvarsmaktens planeringsperioder och materielplanering.
Det finns ingen som säger att tillväxten av förband ska gå snabbare än den tid det kräver att etablera nya regementen, sätta upp nya förband med nya instruktörer, nya officerare och ny materiel. Däremot är det självklart att det i krigstid går att sätta upp nya förband snabbare än vad som den normala fredsplaneringen tänker sig, om man är beslutsam och prioriterar. Och framförallt, befintliga förband kan rustas snabbt.
Det är befängt att vi har en situation där en stor del av flygvapnets piloter lämnar sin tjänst på grund av en obegriplig förhandlingsprocess där kravet har varit att de ska få en höjd pensionsålder som går över den ålder som deras tjänst kräver. Det är ett utslag av en snålhet som beror på att försvaret har varit satt på svältkur under lång tid. Det gäller även för annan nyckelpersonal som har lämnat, som för övrigt krävs för en snabbare utveckling av våra förband.
Det är befängt att vi har en brist på vanlig utrustning för soldater och förband, från riktiga kläder till mer avancerad skyddsutrustning och mörkerseende. Moderna skidor kan inköpas under oktober månad, om någon vill visa sig handlingskraftig.
Det är befängt att vi inte producerar och köper in de större ammunitionsmängder som den svenska försvarsmakten själv behöver och som vi bör stödja Ukraina med. Det gäller för det svenska försvarets del allt ifrån Gripens avancerade missiler Meteor till vanlig avancerad artilleriammunition.
Det är befängt att vi inte redan till exempel har lagt order på fler Archer-artillerisystem, ett större nät av avancerade luftförsvarssystem som kan köpas nu och där vi redan nu kan börja träna in nya förband på den materiel vi har.
Det är befängt att vi inte redan nu har ändrat budgetramar som gör det möjligt att öka flygtid, övningstid, tid för våra fartyg och för att rekrytera och utbilda fler besättningar till befintliga system.
Ett starkt svenskt försvar måste kunna växa snabbt för att möta de hot som finns i nuet. Ska man kunna leda försvaret i krig måste man kunna fatta de beslut som krävs för det i tid ska vara så starkt som det krävs.
Gunnar Hökmark är ordförande för tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker.