Obekymrade av virus och kris i samhället förbereder sig granbarkborrarna nu som bäst på att svärma, för att föröka sig ytterligare. Förra året förstördes cirka sju miljoner kubikmeter skog av granbarkborren. Det är en fördubbling av skadorna från det dåvarande rekordet året innan.
Privata skogsägare lägger mycket kraft på att försöka hindra insektens framfart. Bland annat genom att inventera och forsla ut angripna träd samt träd i riskzonen. Inte bara av självbevarelsedrift. Vindfällor angrips snabbt av granbarkborrarna och bidrar till insektens spridning. Ägare av produktionsskog har därför ett lagkrav på sig att snabbt forsla bort dessa, så att skogsproduktionen inte ska bli lidande.
Men för de statliga aktörer som ansvarar för den skyddade skogen, såsom naturreservat, är kraven de motsatta. Träd får i regel inte tas ned, även om de angrips av granbarkborre och bidrar till att den sprids. Här uppstår en konflikt. Inte bara mellan ekonomiska och miljömässiga värden. Utan också mellan olika verklighetsuppfattningar avseende om insekten sprids från den skyddade skogen till angränsande marker.
Ett stort antal privata skogsägare vittnar om hur deras skog som gränsar till skyddad skog angrips och förstörs. Medan företrädare för den skyddade skogen, såsom Naturvårdsverket och länsstyrelserna, inte sällan påstår att sådan spridning inte sker.
I tisdags släppte därför SLU en kunskapsöversikt i ämnet. Den berättar inget nytt utan redogör för vad som är vetenskapligt känt utifrån studier av granbarkborrarnas rörelser. Rapporten säger att spridning från skyddad skog inte påverkar mängden av granbarkborrar i stort, mer än marginellt. Men den visar att spridning från angripna områden uppenbart sker. Varje angripet och dödat träd kan resultera i att flera omgivande träd dödas av insekten. Spridningen avtar med avståndet. De flesta insekter hamnade i en studie inom 600 meter från ursprungsplatsen.
Det är således inte givet att granbarkborrarna sprider sig längre än så under en livscykel. Det utesluter dock inte att spridningen blir större sett under fler livscykler och säsonger. Spridningen från skyddad skog ska inte överdrivas. Men heller inte förnekas. Myndigheter ska inte ägna sig åt att sprida faktaförnekande utsagor.
Rapporten påtalar även att alltför stora angrepp av granbarkborre i skyddad skog kan motverka skyddets syfte när stora delar av den äldre granskogen dör. Med hänsyn till både privat egendom och miljö bör regelverket för skyddad skog ändras.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.