I torsdags kväll kom beskedet. PM Nilsson avgår som statssekreterare hos statsminister Ulf Kristersson (M). Det mediala drevet som drog i gång mot PM Nilsson efter att det avslöjats att han fiskat ål utan licens verkar till slut ha blivit för mycket för honom.
Det finns definitivt en del mindre smickrande omständigheter för PM Nilsson i ål-affären. Värst är att han ljög för Polisen under processen.
Hur allvarlig handlingen – att fiska ål – i sig är beror däremot på vem man frågar. Ska vi hårdra det lär svaret längs med ostkusten vara mer förstående än i Stockholms innerstad. I Östergötland finns fortfarande traditioner kring ålfiske och en bitterhet mot hur illa staten har hanterat det småskaliga fisket. Kustfisket är allt hårdare begränsat och reglerat. Samtidigt tillåts allt större trålare tömma Östersjön och rubba dess ekosystem.
Att PM Nilsson skulle behöva avgå för att ha fiskat ål utan licens var inte heller givet. Hade någon mindre känd gjort sig skyldig till brottet kanske det inte heller skulle ha blivit en så stor sak. Men nu tvingades han lämna uppdraget – och det innebär att en ny ordning har etablerats. Samma höga krav som ställs på ministrar har börjat gälla statssekreterarna.
Tidigare är det bara statsråd och partiledare som har genomgått samma mediala hårdgranskning och drev som PM Nilsson. Borgerliga ministrar har tidigare tvingats avgå för obetalda TV-licenser och att de någon gång betalat någon svart.
Det har även stormat ordentligt under senare tid kring Centerpartiets förslagna nya partiledare, Muharrem Demirok från Linköping. Han är dömd för två fall av misshandeln under sin ungdomstid, år 1995 respektive 1999. Något som många har menat gör honom olämplig som partiledare.
Vilket bagage eller vilka handlingar som bör diskvalificera någon från politiskt förtroende kan diskuteras. Vissa handlingar bör bränna en del broar för alltid, så som landsförräderi eller mord. Men vill vi verkligen ha en ordning där ungdomsförsyndelser ska utesluta människor från framträdande politiska uppdrag? Och vill vi att kompetenta politiska tjänstemän ska tvingas avgå för att de agerat klandervärt någon gång?
Faran är att vi rör oss mot att bara sådana som aldrig har gjort något dumt och lärt sig av det får bli politiker. De enda som klarar kraven riskerar att vara politiska broilers som från unga år satsat på en politisk karriär, och levt ett liv som en statsministerkandidat.
Det ska ställas höga krav på toppolitiker. Men de måste vara rimliga.
Edvard Hollertz
Agronom och ledarskribent i ATL – Lantbrukets affärstidning.