I början av sommaren, när ledighetens lata dagar skulle planeras, var jag på jakt efter en shaker. Ni vet, en sådan där som bartenders skakar drinkar i och som man själv, i ett svagt ögonblick, tror sig skulle kunna bli riktigt vass på att använda. Vänner skulle imponeras, balkongen skulle förvandlas till ett Medelhavsparadis. Vi åkte in till stan och letade, men kammade noll i butik efter butik. Till slut frågade vi om det överhuvudtaget såldes. Jo, blev svaret. Men det är brist på dem nu. Brist? På shakers?
Det borde förstås inte förvånat. Sedan pandemin tog slut och ekonomin började varva igång igen, samtidigt som Rysslands krig i Ukraina började, har det ju varit brist på allt. Hur är det möjligt? Just nu tycks det hart när omöjligt att flyga, för det finns ingen personal på Arlanda. Lyckas du väl checka in är chansen 50/50 att du återser ditt bagage det här decenniet. Förresten är flyget ändå inställt, så det är bättre att du stannar hemma. Tåget? Nja, vagnarna verkar inte fungera och för övrigt är det personalbrist även där. Biljetten kostar förresten 1500 spänn.
Nåja, Sverige är som vackrast på sommaren ändå, och alla restauranger har haft en svår tid de senaste två åren. Att spendera semesterkassan på krogarna i hemstaden vore en välgärning. Problemet? Jo, branschen larmar förstås om personalbrist.
Hur är det möjligt? Arbetslösheten är visserligen på väg nedåt efter corona, men annat vore märkligt. Den ligger ändå på runt 8 procent och det är bara Spanien, Grekland och Italien som har högre siffror i hela EU. Ändå finns ingen personal att tillgå i svenska bristyrken med låga utbildningskrav. Det är ohållbart om vi ska vända den ekonomiska utvecklingen.
Personer är förstås inte det enda det råder brist på. Livsmedelspriserna rusar i höjden på grund av den ryska invasionen och de höjda energipriserna. Räntorna springer iväg för första gången på ett decennium, vilket ger en dubbelstöt åt hushållen som redan betalar högre matpriser. Också ett sätt att åtgärda varubristen: genom att se till att ingen har råd att efterfråga något.
Hur kan det vara brist på allt, samtidigt? Frågan tåls att funderas på, men lättast för att nå svaret är att vända på frågan. Hur fick vi tillgång till allt, jämt? Brist är människans urtillstånd. Det är svårt att få tag på mat, värme, hälsa, närhet och säkerhet i urtillståndet. Fråga en äldre släkting om vad en avokado kostade på 50-talet och du kommer få ett hånskratt tillbaka. Det fanns helt enkelt inte att få tag på.
Bussen slutade gå klockan åtta och till råga på allt så fanns det inget att se på TV. Monopolet begränsade utbudet och restaurangerna stängde innan solen gått ner. Om det ens fanns några. Systembolagets katalog begränsade sig till några sidor och skulle du beställa varor fick du vänta till en katalog kom hem till dig med säsongens varor.
Genom att politiska hinder rivits, den fria marknaden fått utvecklas och tekniken fört oss närmare har bristen på varor, tjänster, arbetskraft och kapital långsamt nötts ner. Vi har nått en fungerande "just in time"-ekonomi som kunnat tillfredsställa de flesta behov med en knapptryckning. Det gör oss också sårbara, men sårbarheten är en del av priset, precis som att en Rolexklocka är känsligare för ett gruskorn än ett solur.
Henrik Hall är handläggare på Kristdemokraternas riksdagskansli och borgerlig skribent.