Den svenska marinens födelseplats är havsviken Slätbaken. Den 7 juni 1522 levererades där tio bestyckade fartyg från Lübeck. Det innebär att marinen firar 500 år nästa år.
Såklart kommer jubileet firas. Marinen har planerat in flera hamnbesök i Sverige och örlogsbesök i Lübeck. Och på själva födelsedagen – den 7 juni – blir det högtidliga avteckningar av minnesmonument i Söderköping och Stockholm. Salutskjutningar är utlovade och säkerligen blir det också tal.
Platsen för minnesmonumentet är redan klart. Det ska bli på Fiskartorget mitt i Söderköping. Alltså – om vi ska vara noggranna – ganska långt från den plats där marinen såg dagens ljus.
Varför ska då monumentet placeras i Söderköping och inte någonstans runt Slätbaken? Enligt Marinen är det praktiska överväganden bakom.
Örlogskapten Johan Melin som är projektledare för Marinens firande under 2022 förklarade i NT (24/4): ”Vi har valt att sätta den i centrala Söderköping av två skäl. Dels kan vi göra avtäckningen till ett publikt event, det hade varit mycket svårare ute på en kobbe i Slätbaken. Nummer två är att stenen blir tillgänglig för den breda allmänheten och kommer att få tillsyn.”
Som mantalsskriven i Sankt Anna, mer eller mindre vid Slätbakens strand, känner jag igen argumenten. Så lät det när ålderdomshemmet lades ner. Det är svårt med tillsynen. Och de gånger skolans framtid har diskuterats är det samma resonemang – det är svårt att bedriva verksamhet på en kobbe i sjön. Typ.
Det här är dock inte ett fenomen isolerat till Sankt Anna. Samma argument har avlövat det offentligas närvaro i mindre samhällen över hela landet.
Det är nog också så här stad-land konflikten egentligen ser ut i Sverige. Den är lokal. Den delar snarare kommuner än riket. Grovhugget ställs centralorten mot ytterområden. Det blir områdena vid Slätbakens södra strand – Skällvik och Mogata – mot Söderköping. Eller, för att ta exemplet från Slätbakens norra strand; det är Tåby, Kuddby, Å, Östra Ny och Rönö mot Norrköping.
Något som däremot inte går att centralisera är platsens historia. Den är knuten till marken och stenarna. Kanske är det också därför som hembygdsföreningar har en tendens att blomstra på orter där mycket annat har lagt ner. Det är – drastiskt uttryck – vad som aldrig går att beröva en plats på.
Samtidigt är det just historien som berövas området runt Slätbaken när marinens minnesmonument placeras centralt i Söderköping. I centralorten. Söderköpings stad tar det bästa av ytterområdenas historia och gör till sin när jubileet bara uppmärksammas där. Det vore på sin plats med en liten sten på kobben också.
Edvard Hollertz är agronom och ledarskribent i ATL – lantbrukarnas affärstidning.