En av denna mandatperiods stora politiska stridsfrågor spåddes bli den om bostadsmarknaden och hyresregleringen. I skuggan av Coronapandemin blir ingenting som förutspått, men i slutet av april tillsatte regeringen en utredning om hyresmodellen som ska vara klar om ett år. I Januariöverenskommelsen står bland annat att fri hyressättning ska införas för nyproducerade bostäder och att lägenheternas kvalitet och läge ska få större genomslag i hyressättningen.
Borgerliga företrädare har under årtionden lyft problematiken när det gäller hur hyresregleringen skapar en skev bostadsmarknad med långa köer. De ekonomiska konsekvenserna är väl belysta. Mindre ofta talas det om vilka effekter hyresregleringen får på bostäderna ur ett byggnadsvårdsperspektiv.
Det nuvarande hyressystemet utgår från att hyran bestäms utifrån en ”objektiv” syn på vilket bruksvärde en lägenhet anses ha för en genomsnittlig hyresgäst. Faktorerna som betraktas som en objektiv grund är till exempel yta, modernitetsgrad, planlösning och läge inom huset. På detta sätt har man värderat hyreslägenheter sedan 1969.
Detta får till följd att en lägenhet med högre modernitetsgrad, exempelvis med ett nytt kök, värderas högre än en lägenhet med ett äldre kök – oavsett faktisk kvalitet. Hyresvärden får bara höja hyran om så kallade ”standardhöjande” renoveringar utförs – synliga förändringar i lägenheten. Det räcker inte med att man utför nödvändigt underhållsarbete. Det innebär alltså att det lättaste sättet för en hyresvärd att få upp hyran på en äldre lägenhet är att renovera den ytligt.
Systemet leder till att fullt funktionsduglig köksinredning, dörrar, platsbyggda garderober och originaldetaljer som har ett värde ur byggnadsvårdsperspektiv snabbt kastas ut till förmån för massproducerade, billiga material med kort livslängd. Det är synd. Äldre, platsbyggda kök av massivt trä är betydligt mer hållbara än dagens modulkök av spånskivor och laminat. De äldre köken är gjorda för att underhållas – inte bytas ut. Även Hans Lind som är professor i fastighetsekonomi på KTH har konstaterat att nuvarande system leder till att lägenheter renoveras betydligt mer och oftare än vad som egentligen behövs.
Nuvarande system uppmuntrar till resursslöseri och tar inte hänsyn till kulturarvet. Det kan rent av betraktas som miljöskadligt när slit och släng-mentaliteten premieras. Såväl Miljöpartiet som Centerpartiet brukar påstå sig värna hållbarhetsfrågorna högt. Nu är det upp till bevis när en ny hyresmodell ska upp på ritbordet. Byggnadsvårdsperspektivet måste få en plats i den diskussionen.
Eleonore Lundkvist är statsvetare och politisk sekreterare för Moderaterna i Region Västmanland, med sjukvårdsfrågor som specialitet.