För några år sedan fick jag order om att inställa mig på den lokala sparbanken. Jag var ordförande i en liten ideell förening som hade konto i banken. Vi omsatte runt 3000 kronor om året. De var de nya reglerna om kundkännedom för att motverka pengatvätt som föranledde mötet. Jag fick lämna uppgifter om föreningens pengar. Och legitimera mig, för banktjänstemannen, som jag var personligt bekant med.
Samtidigt, i en annan del av Swedbank, hade banken som strategi att tjäna pengar genom att hjälpa till att rigga pengatvätt. Swedbanks baltiska gren raggade aktivt högriskkunder. Personer som inte bodde i landet, och där det var oklart var pengarna kommer ifrån, slussade hundratals miljarder genom banken. Dokument om kunderna gömdes undan. Och banken vilseledde aktivt Finansinspektionen under myndighetens granskningar. Allt enligt FI:s rapport och Swedbanks egen advokatutredning, vilka offentliggjorts i dagarna.
Rutinerna och kunskapen har uppenbarligen funnits i banken. De har medvetet ignorerat alla signaler om pengatvätt och medveten valt att inte använda sig av nödvändiga rutiner för att minska risken. De har farit med osanning mot såväl media som granskande myndigheter. För att tjäna mer pengar.
På så sätt riskerar de att ha tvättat hundratals miljarder kronor. Pengar som tvättas på detta sätt brukar komma från organiserad brottslighet och grov korruption. De finansierar brottslingars lyxkonsumtion och bostäder i väst. Liksom korruption, mord på journalister och subversiv verksamhet riktad mot vårt öppna demokratiska samhälle.
Det går att fråga sig vad de fristående sparbankerna nu tycker om varumärket Swedbank som pryder deras företag.
Men framför allt tydliggörs åter behovet av sanktioner mot pengatvätt. När skandalen i Danske Bank rullades upp satt Swedbanks dåvarande VD i tv och upprepade sitt budskap gång på gång. ”Swedbank har inte den typen av högriskkunder.” Ett budskap som alltså inte var sant. Hon misstänks nu därför för grovt svindleri. Att hon blir av med sitt avgångsvederlag är i övrigt ett fjuttigt straff för att ha tillåtit misstänkt pengatvätt.
Även om det är bra att banken fått en rekordstor straffavgift på fyra miljarder kronor av Finansinspektionen, så är det inte mycket i förhållande till skadan de sannolikt vållat.
Sverige och EU behöver dessutom en så kallad Magnitskij-lag, som möjliggör sanktioner riktade mot de individer som ägnar sig åt pengatvätt.
Swedbankskandalen visar att arbetet mot pengatvätt bara har börjat och behöver få förnyad fart.
Jakob Styrenius är politisk redaktör på Västerviks-Tidningen.