Eftersom det hela inträffade bara dagar före julafton gled detta historiska ögonblick förbi nästan helt ouppmärksammat. Den dåliga tajmingen var klart olycklig, för det är något som faktiskt förtjänar att uppmärksammas.
Frågan om en gemensam migrationspolitik har varit högt upp på unionsagendan ända sedan flyktingkrisen 2015. Det har gått väldigt långsamt, inte minst eftersom det är svåra avväganden som måste göras och man vill att så många som möjligt faktiskt ska vara överens. Det egna landets suveräna självbestämmande kring vilka och hur många man släppa in i sitt land ställs mot behovet av gemensamma regler för att kunna ha en effektiv politik för hela unionen.
Enhällighet krävs inte och har heller inte uppnåtts. Ungern är fortfarande kritiskt till systemet. Detta trots att inget land är tvingat att ta emot migranter, i stället kan man köpa sig fri genom inbetalningar till en särskild fond.
En viktig komponent i migrationspakten är försöket att upprätta en mer homogen gräns mot omvärlden och med mer harmoniserade regler. Ett led i detta är att migranter ska screenas redan när de kommer in i unionen. De som kommer från länder med statistiskt låg sannolikhet för asylskäl, såsom Turkiet eller Indien, ska hållas kvar i särskilda asylcenter under processen. Detta för att minska inflödet till skuggsamhällena som växer i snart sagt alla EU-länder.
Poängen är förstås att minska antalet ekonomiska migranter utan att direkt göra avkall på asylrätten. Det är en god avvägning, även om man nog hoppas att alla former av migration ska hållas nere något. Det kommer dock att dröja innan pakten får praktisk verkan. Ännu är den bara en skrivbordsprodukt som först måste förverkligas. Asylcenter måste byggas, den gemensamma gränsen stärkas och så vidare. Det tar tid.
Allra viktigast är dock att pakten faktiskt är på plats. Det exakta innehållet är sekundärt. Sådant kan ordnas senare. Såväl EU-kommissionär Ylva Johansson som Moderaternas Tomas Tobé, som har förhandlat för parlamentets räkning, förtjänar varsin eloge för att genomfört detta enorma uppdrag.
Migrationspakten är inte slutet utan början. Samtidigt som implementeringsarbetet börjar påbörjas också arbetet för migrationspakten 2.0. Inte heller det blir enkelt, men nu finns åtminstone en grund att jobba utifrån. Det är verkligen inte oväsentligt.
Daniel Persson är politisk redaktör i Norrbottens-Kuriren.