Kan det våras för demokratin?

Även om Ryssland förlorar kriget i Ukraina, så är striden inte över.

Det här lär förhoppningsvis världen en läxa.

Det här lär förhoppningsvis världen en läxa.

Foto: Sergei Bobylev

Krönika2022-10-17 05:00
Detta är en ledarkrönika. NT:s ledarsida är moderat.

Under många år har en så kallad auktoritär vändning pågått i världen. Flera länder har allt mer vänt ryggen mot den liberala demokratin. I EU är de kända exemplen Ungern och Polen. På global nivå har Indien, Brasilien och Turkiet varit en del av samma negativa utveckling. 

Ett annat land som helt uppenbart genomgått samma förändring är Ryssland. Men där handlar det snarare om att den bräckliga demokrati som tog sina första steg på 90-talet avvecklades snabbt och kraftigt under Vladimir Putins styre. Kulmen på detta är förstås det pågående kriget i Ukraina. Utvecklingen har dock varit tydlig ända sedan Putins tid som premiärminister 1999 och den inskränkta demokratin och konfiskeringen av företag precis i början av hans tid som president.

Det här lär förhoppningsvis världen en läxa. Trots alldeles tydliga att inte bli beroende av Ryssland för gas, trots det uppenbara hotet mot omvärldens säkerhet som synts sedan krigen i Tjetjenien, Putins tal i München och invasionen av Georgien har västvärlden valt att blunda. Föga förpliktigande uttalanden har gjorts, men Europas strukturella svaghet gentemot Ryssland har lämnats utan åtgärd. Försvarsutgifterna har varit för låga på hela kontinenten, vilket gör att vårt stöd till Ukraina går långsammare än nödvändigt. Våra egna militära förmågor är för låga. Flera länder har ett djupgående beroende av rysk energi. 

Dessutom har ryska investeringar välkomnats, kritisk infrastruktur som Nordstream har fått byggas, trots att Ryssland under Putin varit mycket tydligt med att det är en imperialistisk, militaristisk, auktoritär och kleptokratisk regim.

Den fullskaliga invasionen av Ukraina har gjort detta tydligt för alla. Världen har också slutit upp som (nästan) en man bakom landet. Det inger hopp och borde stå som inspiration för framtiden. Aldrig igen får fromma förhoppningar stå som modell för hur vi förhåller oss till auktoritära stater. Försvarsutgifter kan aldrig nedprioriteras. Energifrågan, som är existentiell, kan inte läggas på entreprenad hos diktaturer. Strategiska tillgångar får aldrig hamna i händer på länder som vill oss ont. 

För även om Ryssland förlorar kriget i Ukraina, så är striden inte över. Att Kina gör anspråk på Taiwan kan ingen ha missat, och de kommer att fortsätta göra det över lång tid. Flera länder i Mellanöstern som Förenade Arabemiraten, Dubai och Saudiarabien gör insteg på västliga marknader, men behåller sina förtryck både på hemmaplan och låter de gå på ideologisk export. 

Västvärlden behöver skapa en strategisk autonomi från diktaturstater. Rysslands invasion har gjort att världen befinner sig i ett oerhört osäkert läge, men också ett läge där gamla sanningar måste omprövas. Intresset för att bygga ny kärnkraft och rusta försvarsmakter finns nu världen över. Ta vara på det. Skapa nya allianser, skapa motståndskraft. Låt EU stå i främsta rummet. Låt inte moralen vika för enkla pengar. Vladimir Putin har visat var slutstationen på en sådan resa finns.

Henrik Hall är handläggare på Kristdemokraternas riksdagskansli och borgerlig skribent.